Dagens Nyheter – 28 november 1871, sida 2

socken körande med ett par s. k. voedkälkar från Rustkammarbacken genom jernvägsgrindarna derstädes. Efter hvad ett åsyna vittne upplyst, fastnade bakkälken i grindstolpen, så att hästen ej kunde komma fram. Wmellertid kom i detsamma det lokorotiv, åtföljdt af några lastvagnar, som skulle föra det sista ordinarie tåget till Bergvik, och passerade det ställe af banan, der Moberg befann sig, med den på följd, att den olycklige fastnade vid dens. k, koppelstången å lokomotivet, hvilket han medföljde omkring 120 fot. När han upptogs, var j i han ännu vid sans, men afled under det han : forslades till Jasarettet. Den omkomne efterlemnar hustru och barn i torftiga omständig. heter. Den främre kälken blef afskuren och histen så illa tilltygad. att den genast måste dödas. ee lefandssättet i Engelholm får man ett begrepp af följande uppsats i stadens tidning: Ett spelhelfvete uppgifves i on annan tidning vara tillfinnandes i Engelholm. Något sådant ha vi dock ej hört omtalas härstädes. Man spelar här helt obetyd ligt nu för tiden: någon gång roar man sig på värdshusen med en oskyldig priffe, en tremannatolfva, fem upp, spader dame 0. 8. Vv. men man spelar. då icke för att Jugga hvarandra, utan blott för att ha roligt bland vänner och bekanta. Insatsen utgör vanligtvis från 2 till 12 skilling och spelet fortgår oftast i endast 2 timmar hvarje gång, ty man har här för sed, att vackert gå hem och lägga sig kl. 10 på attonen, en sed som knappt värdshusvärdarne och ännu mindre fruarae finna klandervärd. Hvad som hopspelas innan man knallar sig hem, åtgår till gemensamt bästa, d. v. s. till förtäring, innan man åtskiljes -och den förtäringen är så enkel och anspråkslös som möjligt. En snaps med litet tilltugg samt ett glas bier, se der alltsammans. — Sådant är lefoadssättet bland våra bättre bandtverkare, och vi ha ej förmärkt, att platsens embetsoch tjenstemän samt handelskårens medlemmar lefva stort mera äfventyrligt eller yppigt. Här finns ett par ställen, hvarest spelas biljard samt drickes porter och bier; men det har aldrig försports att det är något spelhelfvete, eller att man der uppför sig illa. En olycksrese. In fiskare, eller rittare, fiskhardlaren Andreas Wikström, hemma ute i skärgården begat sig i måndags morse på väg till Göteborg, i ändamål att afyttra ett af honom uppköpt parti färsk fisk. Han åtföljdes på resan af sin 16:årige son samt af cn lika gammal flicka, hvilken ämnade besöka sin far, en s. k. venerskeppare, som varen! granne till Wikström, men som nu för tillfäl let !äg med sin skuta i Göteborg. s Uader resan eller vid middagstiden samma dag var W. en stund uppe i Marstrand, der han antages ha förpligat sig väl mycket; ty nägot tuvg i hufvudet och föll i sömn efter att förut ha anmodat sonen att sätta sig vid rodret. Allt gick lyckligt för några timmar, men så inbröt den tidiga höstqvällen med sit. ogenomträngliga mörker. HFarkostens oerfarno rorgängare var icke längre säker på sin sak Följden häraf blef den, att båten i ett nu halkade till hälften upp och fastnade på ett skär, boliget meilan Gäfveskär och Långedrag. Båtens akter kom dervid ögonblickligen under vattenytan och på samma gång äfven Wik. ! ström och hans son, hvaremot flickan lyckas i des 1 tid förflytta sig till båtens förända. Bå! da Wikströmmarne kunde emellertid simma, hvarigenom de lyckades uppnå en närbelägen annan liten klippa, på hvilken de med möda kommo upp. Bäda satte sig nu der, sonen i fadrens knä, allt i förhoppning att genom sina, träget upprepade nödrop ådraga sig uppmärk samhet och blifva hulpna i sin kritiska beliägenhet. Men förgäfves Jjödo dessa hemska då resan på e. m. fortsattes, kände han sig , i nödrop i den iskalla och mörka novembernatten, förgäfves mångdubblades de af klippornas : eko i en ödslig och dyster neid. Efterhand blefvo de dock allt svagare; ty innan dagslju: set inbröt och hafvets grå dimma skingrats, hade ynglingen frusit till döds och den gamle med stora steg närmat sig lösningen aflifvets hemlighetsfulla gåta. Men hur var det med den unga flickan der borta i den delvis vattenfyllda båten? Jo äfven hon hade dukat under för den genomträngande nattkylan, hon var död, nära sam tidigt med sin konfirmationskamrat och vän, den unga Wikström, hvilken hon tvifvelsutan inneslöt i den fromma och oskuldsrena psulmsång, som hon under natten uppstävt, intill dess bon slutligen maktlös nedsjönk i vägen. Den gamla Wikström räddades i döende tillstånd på tisdags morgonen af några lotsar NK TT Fr h Lä ee DR ee fa FA ÅL