Dagens Nyheter – 27 november 1871, sida 2

Vid hrr Schlesinger Davie: C:is varf i Newcastle är under byggnad en större ångare om 1,200 tons drägtighet för bolaget Göteborg —London i Göteborg. Niämda ångare skall levereras tidigt på våren nästa år.. — Å Helsingborgs skeppsvarf komma med det allia första att sträckas kölarne till två nya. fartyg, ångbåtar, de största som der blifvit byggda. Det är två olika rederier, som beställt dessa fartyg, hvilka lära komma att erhåila unvgefär lika drägtighet (närmare 800 engelska ton) och skola förses med ångmaskiner. På fartygens byggande kommer att nelläggas all möjlig omsorg, på det att desamma må kunna användas till fraktfart å äfven de mest afligsna farvatten. YVedprisen äro i följd af det goda slädföret i ett behöfligt fallande. Furuved kunde i onsdags köpas för 4 rdr 50 öre och björk för 6 rår 50 öre å 7 rdr pr famn — i Wexiö. Tiggertfet I Mainö Sedan den nya fattigvårdsförordningen började tillämpas den 1 november, ha 2j mindre än 22 tiggare blifvit gripna på Malmö gator, De, som tillhöra samhället, befordras till arbetshuset, men från andra håll invandrande ötverlemnas till landshöfdingeembetet för att återföras till hemorten. 15 af Malmö stads polisbetjenter ha blifvit utnämda till tillsypingsmin, i enlighet med förordningen uppbärande ett arvode af 25 öre för hvarje tiggare, som aflemnas, På detta sätt eger man grundadt hopp om att alla lösdrifvare snart skola anhållas, till fromma för ordni g och skick inom samhället, säger Malmö nya Allehanda, Tio personer druntkasde. Under resa från marknaden i Oscarshamn till hemorten Högby på Öland drunknade den 1 d:s tio personer, nemligen bonden N. Olssons i Alfvidsjö tre barn, sonen Johan samt döttrarne Clara och Anna Lisa, skräddaren O. Sandberg och dennes stjufson rik, sjömannen OC. J. Carlson och en minderårig son till torparen C. Svensson, alla ifrån Alfvidsjö, drängen S. Magnusson under Horn samt två döttrar till torpareenkan Holin i Hagelstad. — Flera andra båtar med markovadsbesökande från norra delen af Öland begåfvo sig samma dag ut från Oscarshamn, men vände dit tillbaka, då byvädret uppkom; dessa anlände lyckligt hem påföljande dag. Båten, hvari de drunknade befunnit sig, samt en del saker ha påträffats vid Djupvik i Föra socken. (A.-B.) Från em marknad, som i förra måpaden hölls i Kisa, har ortens tidning omtalat åtskilligt, som är Justigt nog. Ett och annat utdrag härar må meddelas: Nu skulle vi, heter det, mäta kreatur. Någon ville veta, hur många qvarter en stor kringelhornter oxe var, och frågade honom derför artigt, om han var mätt. Miätt? brummade vår store vän, jag är hungrig som en varg, har ej sett ett höstrå på 12 timmar. Jag mätte honom med kedjan och mättade honom med — en ettöresskorpa. Intill oss stod en liten flicka och frågade sin mor, hvad det är för skilnad mellan en tjur och en oxe, och fick det gamla svaret, att tjuren är kalfsens far men oxen är hang farbror. Nu stå vi vid Lyckans stjerna, mycket märkvärdig i sina spädomar. Alla flickor blifva gifta, men hafva dervid mer och mindre tur. Jag hörde eu utbrista litet misslynt: Jaså, du Lovis blef spådd 7 barn och jag fick bara 5; jag tycker, jag betalde mina 12 öre så väl som någon ann. Hr Nielsen från Köpenhamn, som genom uppslagna affischer inbjöd på bal i sockenstugan och på trolleri, buktalande m. m., lärer fått lof att inställa representationen af brist på folk, ty en spefågel hade på affiseherna gjort buk till bak. Och ändock lofvade trollkarlen att dra en sill ur näsan på en vanlig bonddräng. Nu blef han sjelf dragen vid näsan. Ingeniör Rolier, ballongens från Paris förare, hvilkens besök i Norge sistlidet år just inträffade vid denna tid, ankom i tisdags afton från Paris till Kristiania, åtföljd af sin fru, i hvilkens sällskap han på årsdagen (i lördags den 25 november) af sitt äfventyrliga nedstigande på Lifjellet önskat åter tillbringa några ögonblick deruppe, dit han åtföljdes af franska konsulatets embetsoch tjenstemiän samt några andra i Kristiania boende fransmän. I onsdags hade hr RB. företräde hos konungen, för hvilken han måste beskrifva gin äfventyrliga färd och sin räddning. Om sin kamrat, hr Beziers senare öde känner hr RB. ej något. HSedan de efter sin hemkomst från Norgo till Tours i december månad sistlidet