Dagens Nyheter – 27 november 1871, sida 2

— 7817 — Renaud var den ende, som syates ännu hysa något hopp. Han aflade ett bosök hos Diana och glömde allt. Då hon erinrade honom om deras förtviflade belägenhet, smålog han. — Vid Sankta Estokade, mitt skyddshelgon, sade han, tror ni att jag kommit från Ja Rochelle för att dö här i Tyskland? Åbhnej, det går nog bra till sist. Vid dagens inbrott var markis de Chaufontaine åter på sin post. i Till fransmännens stora förvåning förgingo dagens första timmar, utan att fienden lät höra af sig. Carquefou och Magnus blefvo otåliga och smögo sig ut ur byn åt hvar sitt håll. De fiendtliga skildtvakterna voro på sina förra platser. Johan v. Werth sågs till häst ett godt stycke från byn, öfvervakande vissa arbeten, hyärmed ett stort antal af hans soldater tycktes vara sysselsatta. i — Detta bebådar intet godt, tänkte Magnus. När han kom tillbaka till lägret, der herr de Ja Guerche väntade att få höra hans berättelse, träffade ban Carquefou, hvilken hade alldeles enahanda upplysningar att msddela från den på andra sidan om byn belägna trakten. i — Månne de ämna låta oss undergå en svältkur, eftersom de inte på något annat sätt kunna taga osa? sale herr de Collonges.