Dagens Nyheter – 27 november 1871, sida 1

— Jag har drömt i natt, att min mor omfamnade mig. Hon liknade er. Skogvaktaren reste sig upp helt förvirrad. Adrienne betraktade honom med ett mildt leende. — Gud skall troligen i sin barmhertighet låta detta barn lefva, sade hon sakta. Den lille hade åter somnat in, hållande Adriennes hand i sin. Detta timade ungefär samtidigt med parlamentärens besök i byn. Striden fortgick scdan hela dagen ända till aftonen. Ibland träffades husets tak af en kula. Diana begaf sig då och då ut, för att höra huru sakerna stodo. Hvart hon vände sig, såg hon icke annat än täta rökmoln; gång cfter annan kommo ett par dragoner bärande cn sårad, som de då placerade uti en stor lada, hvarpä de åter skyndade tillbaka till stridsplatsen. — Farväl! sade den sårade till dem som burit honom. — Farväl! svarade soldaterna. Adrienne och Diana lemnade sin asyl, för att bjelpa och trösta de sårade. Ändtligen kom netten och gjorde ctt slot på de kejserliges aufall. Mer än fjugn gånger hade de sökt storma förskansningarne, mon ännu hade det icke lyckats dem att vinua någon afgörande fördel. På bäggs sidor hade mänga tappra män stupat, dock var de kejserliges förlust störst. DE BRGGR FRANSMÄNNEN. LENE