Dagens Nyheter – 25 november 1871, sida 1

ffOT lille såg på henne och drog icke tillbaka handen. — Gud är barmhertig mot dem som bedja till honom af uppriktigt hjerta, sade hon. Hoppas derför! Den tid då Adrienne bodde på Grande-Fortelle hade hon ofta vårdat slottets och den kringliggande traktens invånare, när de voro sjuka. Hon kände verkningarne på menniskokroppen af åtskilliga örter och förstod att använda dessa rätt. Framemot aftonen hade redan hennes milda väsen och vänliga ansigte tillvunnit henne den lille sjuklingens förtroende; han ville vara i hennes närhet och tyckte mycket om att hon smekte honom. Numera säker om att bli hörd och åtlydd, tillredde Adrienne en dryck utaf saften af några örter, plockade i byns trädgårdar, samt ville att barnet skulle förtära denna; men då skogvaktaren såg henne komma med bägaren, räckto har plötsligt ut handen, såsom för att bemäktiga sig den. — Nej, sade gossen, detta fruntimmer vill mig väl. Och förande bägaren till sina läppar, tömde han den i ett andedrag. På qvällen insomnade barnet lugnt. Andedrägten blef lättare, och när morgonen kom, hado en märkbar förbättring inträdt, Då gossen slog upp ögonen, såg han Adrienne sitta bredvid sängen. Han sträckte armarne emot henne och yttrade: