Dagens Nyheter – 25 november 1871, sida 1

men jag är dock mindre deras anförare än deras vän. De lyda utan betänkande alla mina befallningar, dock betraktar jag såsom en hederssak att i vigtigare fall rådfråga dem. Renaud, herr de Volras, herr de Saint-Paer, herr de Collonges, herr dArrandes och en mängd andra adelsmän inträdde, åtföljda af Magnus, och uppställde sig omkring Armand Louis. — Mina herrar, sade denne, här är den officer som baron Johan v. Werth skickat för att underhandla om vilkoren för en kapitulation. — Ha vi då icke längre våra värjor? lida vi brist på kulor och krut? ropade Renaud häftigt. — Jag försäkrar att vi nästan allesammans ännu lefva och äro vid godt humör, tillade herr de Collonges; kom och pröfva oss. Officeren bugade sig artigt och svarade: — Baron Johan v. Werth har sändt mig hit just för att skona herrarnes lif. Vilkoren äro sådana att de med heder kunna antagas. — Låt höra dem, min herre, yttrade herr de Chaufontaine. — Så snart ni kapitulerat och vi besatt ingångarne till byn, ha ni frihet aft draga er tillbaka och begifva er hvart ni behaga. — Utan att betala någon lösepenning och med rätt att återvände till konungen af Sycrige? frågade Renaud. DE BEGGE FRANSMÄNNEN, , 1C90.