Dagens Nyheter – 24 november 1871, sida 1

dedels mil, förrän han upptäckte en bivuakeld, framför hvilken mörka gestalter med govär på axeln syntes röra sig fram och åter. — Det här ser into bra ut, tärkte Carquefou, Han kröp ett stycke längre fram och klättrade sedan helt tyst och försigtigt upp i ett träd, från hvars topp han varseblef minst ett tjog eldar, uppgjorda här och dor i skögen. Skilltyakter voro posterade vid eldarno. Snart läto on marscherande trupps långsaroma och taktmossiga steg höra sig, och en infanteri. patrull, som koramenderades af eu sergeant, passerade det träd, hvari Carquofou satt. Carquefou räknade tolf väpnade män. — Vissorligen kunde jag döda ett par af dem, tänkto han; men sedan? ... Sedan skulle helt säkert de andra i sin tur behandla mig mindre välvilligt. Resultatet af hans betraktelser var att han vid första lämpliga tillfälle vände de kejserliga eldarno ryggen och begaf sig tillbaka till byn så skyndsamt som möjligt. — Kavalleri på ena sidan och infanteri på den andra, jo, det är vackert! muralade den hygglige Carquefou. Han mötte Magnus, som gjorde en rond. -— Låtom osa vara menskliga, sade han till den gamle soldaten; branden skulle icke vara till någon nytta. Derpå borättade han hvad han sott och tillade: