Dagens Nyheter – 24 november 1871, sida 1

är värd detta namn, der hvar och en har sin valsedel och har lika stor rätt som sin granne, man kan införa varaktiga stadganden, grundlägga ivstitutioner som ej behöfva blifva våldsamt förstörda, emedan de cj tillkommit för en familjs eller en enda persons fördel, der alla hafva del i styrelsen och suveriäniteten, der den verkliga ordningen härflyter ur hvars och ens förmåga och ur allas vilja, och der makten, alltid öfvervakad och tyglad, icke vi dare sträfvar efter ärelystna stämplingar, ty de finge nog sitt straff. j Denna rena, enkla tanko om republiken uppstod i hufvudet på folk, som man betraktade blott såsom drömmare; men när man sett alla de monarkier, som uppstått under femtio år, ramla oivanpå hvarandra — då blet det alldeles nödvändigt att tänka på republikanska institutioner, icke på platoniskt sätt, utan tör deras egen skull, för deras egen dygd. Man har lemnat åsido, det är sannt, de män, som uppträdde till republikens försvar, men man har gått på diupet i frågan och man har sport sig om ej republiken ändå vore den styrelseform, under hvilken man kunde på en gång längst vidmakthålla stabiliteten och på samma gäng försäkra sig om utvecklingen af allas rättigheter. I hafven då sett min, som, i upgdomsåren betraktande republikens tillkommelse såsom en ren sofism, blifva dess ifrigaste anhängare, dess officiella försvarare, desto mer dess berättigade försvarare, som deras förflutna lif ej gjorde dem just så fallna för att spela en sådan roll. Man måste glädja sig härötver; men man måste ständigt oroa dem, vaka öfver dem utan rast och ro; man måste med dem erkänna att deras omvändelse var kanske uppriktig, att ingenting skulle vara så förmånligt för oss somavt de vore ståndaktige och att till fölid deraf våra besvär skulle reducera sig till detta: fullbordandet af en väl berättigad omvändelse och förbättringen af den republikanska staten. Vi äro verkligen ej i den belägenhet, hvari vi förr befunno oss, och specielt vid plebiscitet 1 maj 1870: vi äro ej förtviflade eller otäliga, vi äro tvärtom fulla af förtroende, fulla af hopp. Ja, vi hysa den öfvertygelsen, att efter de upprepade lexorna af ödet, inberäknadt det olyckliga blodbadet i december, fions det ingen pretendent, som kan med våld försöka en monarkisk restauration. (Långvarigt bifall.) Nej, vi hysa ingen 00 för republikens konsolidering, men på det hon ej må förlora folkets gunst, på det man ej må taga henne från oss, bir det nödvändigt att hon blir fruktbärande och verksam; det är derföre, m. h., man finner oss så uppblossande mot allt, som är ett hinder för genomförande af det program, jag framlagt för eder; det är derföre som vi gent emot en nationalförsamling, hvilken envisas att fördröja republikens konstitucerande, hvilken vill fråntaga landet dess huf: vudstad och hvilken affekterar att betrakta såsom provisorisk, såsom existerande blott till. pamnet, den styrelseform vi nu ega, derför är det som vi äro fallna för att kritisera denna församlings handlingar och att inför landet stämpla dem som en verklig usurpation. Det är också derföre vi inbjuda alla våra vänner att förena sig med oss för att fordra, icke i ett partis intresse, utan i ett uteslutande nationelt intresse, att en ny nationalförsaxmling och en alldeles obestridlig majoritet taga isin haud beredandet af alla dessa retormer. Sedan han härefter sökt visa att de 6 millioner röster som i maj förlidet år afgåfvos af folket till förmån för napoleonismen i sjelfva verket icke egde denna betydelse, utan afsågo att vinna utveckling af 1789 års gruudsatser, skildrar han gagpet för landet af två stridiga partier: I det demokratiska systemet måste tvenne partier finnas, hvilka utföra striden mot hvarandra i öppen dag och kämpande om makten RY FRI GR VIBA PE HANAR RY DNE NON IFS BYN ANS YIN IR NNSE EP SRT INT TTR