Dagens Nyheter – 23 november 1871, sida 2

skaffade sig friska och raska hästar i stället för trötta och sjuka. Efter en fjerdedels timmes sammanvaro skildes wallonerna och hugenotterna från hvarandra. Båda parterna voro lika belåtna. Wallonerna tänkte, att de om ett par dagar skulle ha utmärkt goda hästar och gladdes öfver att emellertid ha fått sin reskassa förstärkt; hugenotterna, som på alla tecken märkte att deras nya hästar voro ypperliga springare och alldeles uthvilade, så att de nu kunde tillryggaligga cn mycket lång väg, ansågo sig ha gjort en förträfflig affär. Ett par timmar sednare kom Johan v. Werth till de kejserligas läger och gaf sig tillkänna, Han blef i högsta grad förvånad deröfver att inga spår efter en utkämpad strid förmärktes vid eller i närheten af lägret. Inga döda syntes till på landsvägen och inga sårade kring tälten. Och dock måste flyktingarne nödvändigt ba mött de wallonska ryttarne. — Men vingar ha de åtminstone inte, sade han till sig sjelf. Inom tio minuter visste han allt hvad som passerat. — Och ni ha låtit narra er till en sådan grad! utbrast han. Vi ha tagit dem för spanjorer som skulle stöta till grefve Pappenheims armå, och i stället var det fransmän, kugenotter! Ett förfärligt utbrott af rasori svarade honom. En kår af fem hundra ryttaro ställdes till