Dagens Nyheter – 23 november 1871, sida 1

invånare. Fredspatentet har, såsom af sammanställningarne framgår, haft en mycket god verkan. I de distrikt, i hvilka patentets bestämmelser vore i kraft, minskades antalet brott från 1,622 i 8 månader af 1870 till 212 under motsvarande månader af år 1871. I ryska tidningar har på senaste tiden talats något om ett tumult vid univereitetet i Odessa, hvilket föranledt detta läroverks stängande. Nu lemnar en korrespondent från nämda stad följande berättelse härom: För några dagar sedan hade vid professorns i slavisk rätt hr B:s förelisning en student intagit en alltför beqväm ställniog. För att saken måtte riktigt uppfattas, måste likväl en anmärkniog förutskickas. Hos oss betrakta en mängd unga min, som äro fanatiska anhängare af de realistiska sträfvandena, bland annat med suveränt förakt all yttre avständighet och söka stoltsera med cynism såväl i samtal som i sammanlefnaden. Den yttre anständigheten är enligt dessa progressisters mening endast en fördom, som vauställer den normala menniskan, gör våld på hennes natur 0. 8 v. Men jag återvänder till sjelfva saken. Sålunda hade då ofvannämnda student satt sig på ett temligen opassande sätt. Professorn, som hade bemärkt studentens alltför beqväma ställning, yttrade häröfver på ett skarpt sätt sitt missnöje. Studenten tog humör och svarade näsvist, hvarpå han blef utvisad af professorn, och föreläsningen fortsattes. Men dermed var saken ej slut; följande föreläsningstimme ivfinner sig profeskorn i auditoriet, men finner der ingen åhörare; han återvänder derifrån och studenterna beledsaga honom vid utgåendet genom korridoren med hyssjningar och hvissliogar. Och icke nog dermed: studenterna samla sig följande dag i ett af auditorierna, uppfylla det med moln af tobaksrök, vispas o. s. v. Universitetsmyndigheterna uppmana dem att skingra sig, men utan framgång: oväsendet tilltager och man hör ropen: Bort med den och den! Omsider förklarar universitetets rektor, att om de ej skingrade sig, så skulle man tillkalla polis. Nu skingrade sig studenterna, men villerval lan fortfor. En deputation infanu sig, som fordrade, att professorn skulle ursäkta sig för studenten, och universitetsmyndigheterna beslöto efter flera rådplägniogar att tillsluta universitetet. I dag har jag hört, att universitetsstyrelsen nedsatt en komitå, som skall anställa undersökning och uppspana upphofsmännen till ofvannämnda villervalla, som kommer att dömas af universitetsdomstolen. Anmiirkningsvärdt är, att stadenten, som gifvit avledning till hela historien, alls icke byser några anspråk på upprättelse af professorn, erkänner sig hafva begått en dumhet och anser, att professorn förfarit precist såsom Sig bort.