Dagens Nyheter – 23 november 1871, sida 1

dronen långsamt framåt mellan de kejserlige kavalleristerna. Herr de Collonges befann sig bredvid fröken de BSouvigny och fröken de Pardaillan; hans ögon voro oafvändt fistade på herr de la Guerche. — Ah, två fruntimmer? yttrade en kapten. — Min hustru och min syster, svarade Armand Louis lugnt. Tillåt mig presentera dona Luisa Fernanda de Coloredo y Panaflor och dona Emmanuela Dolords de Miranda y Castejo. De skola afvakta krigets slut vid hans höghet kurfurstens af Baiern hof. Allt detta yttrades i en mycket naturlig ton. Adrienne och Diana, som lyssnat till samtalet, helsade på de wallonska officerarne. Alla besvarade artigt deras helsning. Snart uppnådde man andra ändan af lägerplatsen. Konversationen fortfor och hade blifvit särdeles liflig. Plötsligt fick Renaud en id. — Bäste kapten, sade han till sin granne, min häst är något trött; om jag hade tid att låta honom hvila sigitjugufyra timmar, skulle jag ej skilja mig ifrån honom för allt i verlden; men jag har brådtom, som ni vet; derför säger jag: låtom oss byta hästar, och ni får tio dukater i mellangift. — Må ske, svarade kaptenen; det är mig alltid ett nöje att tjena en god kamrat. Handeln uppgjordes; och detta exempel följdes sedan af nästan alla dragonerna, hvilka sålunda med uppoffring af några guldmynt