Dagens Nyheter – 22 november 1871, sida 1

känna krigarelynnet i allmänhet, crforo de likväl en djup rörelse, när de besinnade huru många faror trotsades, och huru många vedermödor utstodos för deras skull. En sådan ädel och storartad uppoffring var ju exempellös. Midt ibland dessa djerfva dragoner voro de såsom i en krets af bröder. Till och med de som aldrig hade sett dem förr satte en ära uti att få bidraga till deras räddning. — Vi ha svurit att rädda er ur filist6ernas våld, sade de äldre hugenotterna. — Min Gud, min konung och min dam! såde de uoga. Man färdades framåt oafbrutet hela dagen. Mot aftonen såg man ett dammoln söderut. — Se, nu nalkas ett oväder, sade Magnus. Vid nattens inbrott uppnådde dragonerna en skog. De beslöto bivuakera uti en liten smal dalgång, som helt och hållet undanskymdes af träden, och barrikerade för sådant ändamål ingången till denna dal. . — Här kusna vi då vara temligen säkra för att ej bli anfallna af de kejserliga, yttrade Magnus. — Det var ledsamt, svarade herr de Collonges. Annars skulle de få mycket stryk. Före dagningen och efter att ha egnat några timmar åt hyvyilan, bröt sqvadronen åter upp. — Att komma in i den här skogen var lätt, men det blir väl så mycket svårare att komma ut igen, tänkte herr de la Guerche.