Dagens Nyheter – 22 november 1871, sida 1

— Från Dtlandet. Äfven general Ducrot har afgifvit ett slags förklaring i anledning af tidningen la Pntries berättelse, att franska mnationalförsvarsregeringen i november förlidet år förkastat ett anbud om fred mot afstående af Elsass och betalande af blott 2 milliarder frank krigskostnader. JIHans förklaring, liksom den af regeringen i dess officiella blad förut lemnade, bestrider icke berättelsen. Han säger blott att han inför undersökningskommissionen anfört allt hvad han såsom offentlig person hade att berätta, och ban är förvissad att snabbskrifvarne noga upptecknat det. Om den suveräna församlingen anser lämpligt att offentliggöra dessa vittnesmål, får lo. Patrie sin önskan om upplysningar tillfredsställd. — Emellertid, skrifver han till tidningens redaktion, tillåter jag mig säga att ni begår ett stort misstag, om ni lägger på mig ens den allraminsta del af ansvaret för hvad som gjorts af regeringen utaf den 4 september. — Detta låter som en bekräftelse å la Patries uppgifter. Gambetta har vid en bankett i S:t Quentin hållit ett tal, som nu in extenso genomgår franska tidningarne. Det innehåller emellertid ej annat än ett återupprepande af hvad exdiktatorn vid föregående tillföllen yttrat rörande sin politiska ställning samt den inre och yttre politik, han anser Frankrike böra följa. I anledning af en artikel i Patrie, som på ett i sanning cyniskt sätt uttryckt sitt beklagande öfver, att man icke omedelbart efter Versaillestruppernas inmarsch i Paris under majdagarne hade gjort processen kort med ett ännu större antal af Paris arbetare, skrifver en korrespondent till engelska tidningen Standard: Vissa af de parisiska journalisterna känna icke Paris arbetare och umgås icke med dem. De hafva ingen aning om, hvad man diskuterar i förstäderna och på verkstäderna, hvarest hatet till armåön nått sin höjdpunkt på grund af den långsamhet, hvarmed krigsrätterna arbeta. Hvad som gör utsigten för Paris framtid så mörk är den omständighet, att detta arbetarnes ingrodda hat mot de burgna klasserna icke kan paralyseras genom någon som helst politisk förändring. Om grefven af Chambord, grefven af Paris eller Napoleon den fjerde taga arf efter den nuvarande regeringen är så till vida likgiltigt som det ingen förändring kommer att göra med hänsyn till arbetsklassens sinnelag mot bourgeoisien. På det högsta skall det blott i hatet mot konungadömet eller kejsardömet tillkomma ett nytt element i den redan befintliga jäsningen, och som måhända äfven skall draga enskilda hofsamma republikaner, hvilka nu råda till frid och försoning emedan de hafva lit till Thiers uppriktighet, med sig. Situationen är allvarlig, allvarligare än vissa I i journalister tro, hvilka sjelfva icke känna de lidanden, de bereda sitt fosterland genom att upphetsa de politiska passionerna i stället för att lugna dem. kn engelsk korrespondent meddelar, att påfven ämnar till samtliga främmande makter sända en protest mot några nunnors utvisande från Konstantinopel, hvilket han betraktar såsom en kränkning af den heliga ; stolens rättigheter. Påfven ämnar också protestera emot, att vissa kloster i Rom, hvilka hafva en internationel karakter, blifRO NR Nr REST EE ENS ANROO EKRAR STI TA EE YO