Dagens Nyheter – 21 november 1871, sida 2

tem UMIT sadeln, och : Patricio drog sig tillbaka, sedan han fått sin värja afbruten: — -Yerta har. bedtmig skona dig, och derför skonar jag dig också, sade Magnus, i det han aftorkade Baliverne med manen: på sin häst; men låt mig icke en gång till komma i frestelse att straffa dig. Baronessan Igomer insåg nu att de soldater hon hade att disponera öfver, ingenting förmådde uträtta mot öfvermakten, och hon. intogs: af. den största förtviflan. Emellertid hördes plötsligt en fanfar från andra ändan af skogen, och en ryttare kom ridande i full karrier mellan träden. -Det hade nu börjat dagas, så att man kunde se den räörka gestalten, huru ban nalkades med vindens hastighet. i I nästa ögonblick. stannade ryttaren vid fru Igomers sida. Fanfarerna : fortforo att ljuda. Johan v: Werth! sade den sist anlände. Glädjens: rodnad uppsteg på Theklas kinder. — Ah, Johan v. Werth! utbrast hon. Vi se Hvarandra åter; mina herrar! Oeh utan: att vidare bry sig om Patricio och hans män, galopperade Hon bort åt det hålly hvarifrån fanfarerna hördes. Magnus klappade herr de Collonges på axeln ock: sade: Nu börjar balen. Ni skall få se huru dansen går, när baron Johan v. Wörth anför orkestern: — Stackars Frissonante! mumlade Carquefou;