Dagens Nyheter – 21 november 1871, sida 1

— Nej, min fru; jag behåller för min del fröken de Pardaillan och min vän, som ni ser der, tar hand om fröken de Souvigny. Thekla uppgaf ett anskri, påminnande om en sårad hyenas läte. — Ni! ... alltid ni! . . . Och nitror, att jag ej skall med våld förmå rycka dem ifrån er? — Försök! sade Armand Louis. Baronessan Igomer vände sig till Patricio Bempo och hans folk, men de hade framför sig tre hundra tappra adelsmän, som alla brunno af stridslystnad, och betänkte sig derför. — Ah, sådana fega stackare! mumlade hon. — Herr grefve, arbetet är undangjordt, sade Magnus, i det han trädde fram till Armand Louis med hatten i handen. Yerta sofver nu i frid i sin graf. Patricio bleknade. — Nåväl, då ha vi här ingenting vidare att göra, mina herrar . . . I galopp således! ropade Armand Louis. — Huru! utbrast baronessan Igomer, hvilken lik en furie red fram och åter; de fara sin väg helt lugnt, och ni röra er icke ur fläcken! . . . Och dock ha ni värjor i handen Men hurudana män äro ni då? Patricio störtade nu framåt, åtföljd af tjugu d trettio soldater, samt anföll dragonerna, men striden blef af kort varaktighet; de kejserlige veko, fyra eller fem af dem kastades ur