Dagens Nyheter – 20 november 1871, sida 1

vudstadens militärkompani. Det kan väl ej finnas mer än en mening om det abderitiska deri, att stadssoldaterna, hvilka i många fall äro likställda med statens militärer och genom sin tjenstgöring måste visa sig för den större allmänheten, ännw i den dag som är skola bära flintlåsgevär, af en redan 1835 kasserad modell. Kompaniets chef har nu framställt den blygsamma begäran att åt sitt manskap, som i afseende på konduvit numera kan i fullt mått mäta sig med öfriga värfvade trupper, få gevär af 1845 års modell, d. v. s. gevär, som armån icke mera pegagnar. De skäl, beredningsutskottet anfört för afslag å denna begäran, äro icke, synes det 088, af beskaffenhet att föranleda ett stadsfullmäktiges beslut, hvarigenom det absurda förhållandet, som är egnadt att ådraga hufvudstaden en allt annat än smickrande uppmärksamhet, skulle fortfarande bli rådande. Lofö församtking i Stockholns län, till hvilken Drottningholm hörer, har hos k. m:t anhållit att, för betäckande af åtskilliga för församlingens kyrka nödiga kostnader, tå försälja 2 kyrkan tillhöriga konstarbeten, det ena af bernsten och ben, föreställande Nattvardens? instiftelse och Kristus på korset, och det andra en skulptur i elfenben, framstillande Kristi nedtagning från korset, hvilka konstarbeten nu befinnas i bristfälligt skick 3; och har k. m:t nu medgifvit Lofö försaraling att, så vidt hinder i följd af donation eller annorledes icke förefinnes, afyttra ifrågavarande konstarbeten med iakttagande af att de derför inflytande medel varda till kyrkans bästa använda. Hotkapellets komsert. Tonkonstens vänner ha åtminstone on riktig högtidsdag årligen, nemligen hofkapellets konsert till förmån för doss pensionskassa, hvilken för året gafs förliden lördag. Denna gång hade konserten äfven ett fosterlindskt intresse, emedan endast kompositioner af svenska tonsättare förekommo. Ihuru de festa af dessa voro gamla bekanta, återhörde man dem likväl med nöje: Randels friska och melodiska uvertyr i D-dur; A. Södermans egendomliga tQvarnruinen4, hälften eång, hälften deklamation, alltid gerna hörd, och sångstimman nu talangfullt återgifven af hr Arlberg; I skogen, dikt af von Qvanten, originel och pikant, musik för sopran, solo med orkester af A. Rubenson, lyckadt utförd af fru Stenhammar, för hvars röst sångpartiet dock tycktes ligga något lågt; F. Södermans sångbara Andante för orkester med obligat fioloncell, väl orkestrerad; och solostämman smakfullt utförd af tonsättaren, som ock belönades med en inropning ; L. Normans utmärkt sköna duo, sjungen vid drottning Lovisas begrafning och -nu. föredragen med den största pietet af fruarne Michaeli och Stenhammar och som måste gifvas da capo, och belsades kompositören efter dess slut med det lifligaste bifall; J. Hallströms melodisköna romans ur Den förtrollade katten, mästerligt sjungen af hr Arlberg; A. FE. Lindblads dramatiska och fint utarbetade qvartett ur operan FrondörerneX4, som lika fint återgafs af. fruarne Stenhammar och Strandberg samt herrar Arlberg och Willman ; och elutligen J. A. Josephsons i flera afseenden lyckade komposition Quando corpus, hvari fru Michaeli sjöng sopranpartiet, utgjorde konsertens första afdelning; den andra. bestod af Fr. Berwalds stora