Dagens Nyheter – 20 november 1871, sida 1

SS ON Ar fr VM SSE SCR OT VERS EEE RER EES DET TDP KATTA att Bismarck icke ville ha något att göra med Beust i allvarsamma angelägenheter. Man kunde häraf frestas troy att det varit skämt som försiggått i Gastein och Salzburp, och detta bekräftas ytterligare af berättelser i körrespondenser från Wien om, att Birmarck behandlade Beust med den största hjertlighet. Den jovialiske tyske rikskansleren skall till och med ha drifvit sitt förtroliga skämt med Beust ända derhän, att han sade till honom: Ni har alltid varit min älskvärdaste och sinnrikaste motståndare, Likväl har man intet skäl att tro hvad Tagespresse berättar. För ctr helt eller-kanske blott för ett halft år sedan kunde det måhända ha låtit höra sig, men hvilket intresse skulle Bismarck nu ha haft af att aflägsna Beust? Den sista not, som -Beust såsom rikskansler skrifvit, är af den 10 dennes. Det är em på fränska affdttad irkulärskrifvelse, i: hvilken :-han underrättar de österrikiska sändebuden i utlandet om sitt entledigande. Det framhålles deruti bland annat, att de skäl, som föranledt hans afgång; äro af rent personlig beskaffenhet. Beust kastar en återblick på sin 5-åriga verksamhet, erinrar om den uvosiordentliga materiella lyftning, som Österrike underdenna tid tagit, och slutar sålunda: Sag kan med godt samvete lemna min efterträdare frukterna af en försonlig och värdig politik, till hvars representant kejsaren hade utnämnt mig, och som funnit delegationernas fullständiga gillande. Min efterträdare skall få ett lättare ärbete än jag haft; han skall finna vägen jemnad och behöfver blott följa vår nådigaste suveräns befallningar för att en dag kunna lemnä ståtsrodret-med samma tillfredsställelse; som jagi denna stund gör. Att Österrike under Boästs imnflytelse införts på reformernas bana är emellertid ovedersägligt, och -det-tyska partiets organer i Österrike uppräkna också på den afgångne rikskanslerens meritlista — utom det att han ställt sig emot czechernas fordringar -— följande: Han har återgifvit grundlagen gällande kraft, han har-tillvägabragt försoningen och föreningen med Ungern, han har genomdrifvit en liberal reform af grundlagen, han har infört den första parlamentariska minister, han har återställt ett godt förhållande med Italien, han har befriat Österrike från konkordadet som ställde de kyrkliga förhållandena under påfvens myndighet, han har bragt Österrike på god fot med Tyskland. Den engelska parlamentsledamoten sir Charles . Dilke, somv väckt så oerHördt uppscende genom det mot konungadömet fiendtjiga tal han nyligen höll vid ett möte i Newcastle, är nu föremål för en korresponlens till en Newyork-tidning, hvilken skildrar: honom som: en till ytan lugn man, hvilken dock glöder af republikansk fanatism och som man ej får taga alldeles på orden, när han säker, att han först i en aflägsen framtid emotser en britisk republik. Enskildt har sir Charles Dilke låtit förstå, att han hoppås, att drottning Victoria ej skall få er kunglig efterträdare och att han för sin del vill användavalla politiskt tilllåtna medel, för att hindra prinsens af Wales uppträdande på tronen: Ett i Lendöntidningarne infördt bref från Scott Russel; den -bekante underhandlaren