Dagens Nyheter – 17 november 1871, sida 2

Hon fortsatte vägen, och Patricio Bempo följdo henne, förtrollad af hennos vilda skönhet. — Befall, och jag skall ly da, sade han. — Torfima ord och ingenting annat, afbröt honom Yerta. Många andra ha erbjudit mig guld, juveler, smycken, som kunde väcka afund hos en hertiginna, kort sagdt, allt hvad en tapper soldats värja kan eröfra i våra dagar; men ingen har sagt till mig: här är mitt hjerta, mitt lif, må allt annat gå förloradt, jag följer dig i lif och död. — Vet ni då inte, att jag tillhör er med lif och själ? Vet ni då ej... Yerta förde sin lilla hand till Patricios mun och sade, i det hon fästade sina flammande ögon på honom: — Invga flera löften! Det är två saker, jag gerna skulle önska; men om jag bad er derom, skulle ni säga nej, det är min fulla öfvertygelse. — Jag? Säg då, hvad det är ni vill, utbrast Matheus Orlscopps närmaste man, i det har med passionerad häftighet kysste Yertas lilla hand. — Två saker, två riktiga småsaker... För det första vill jag ha nyckeln till utfallsporten... — Till den port, der jag för befälet öfver vakten? — Ja... Och för det andra vill jag veta lösen, så att jag obehindradt kan komma ini slottet denna väg äfven nattetid, om än tio