Dagens Nyheter – 17 november 1871, sida 1

mera beundrad, sade baroncessan, i det hon gick fram emot fröken de Souvigny. Men Yocrta hade spruvgit henne i förväg och lado sitt pekfinger på den unga flickans arm, i det hon sade: — Morgonrodnaden följer efter mörkret... näktergalen sjunger efter stormen. Jag läser i ert ansigte, att ni, innan året gått till ända, skall vara gift med en ung och mäktig herre, som älskar er. — Och som snart skall vara här, icke sannt? tillade fru Igomer, som tänkte på Johan v. Werth. i — Ja, som snart skall vara här... Adrienne drog hastigt sin arm tillbaka, — Skall jag ej säga er hans namn? återtog ziguenerskan. — Eftersom ödet synes gynna er, så låt ödet tala, min söta vän, yttrade baronessan och aflägsnade sig derpå, efter att ha utbytt en blick af hemligt förstånd med ziguenerskan. Yerta fattade åter Adriennes motsträfviga. hand och hviskade nu sakta: — Armand Louis! Fröken de Souvigny begynte häftigt darra i alla lemmar. Men zigucnerskan, som låtsades ifrigt studera Nnierna i hennes hand; fortfor: — Man ger akt på oss, darra icke, utan försök att le... Jag har sett honom, han är här i närheten och skall befria er; men. var