Dagens Nyheter – 16 november 1871, sida 1

eförfonmd. Rörande denna fond meddelar Upsalaposten följande skrifvelse: Till Consistorium Academicum Majus vid universitetet i Upsala. Härmed får jag vördsamligen anhålla, att Consistorium behagade af mig till förvaltning mottaga ett kapital af rdr 1,229 (ett tusen två hundra tjugunio) rmt, af hvilket kapital, som benämnes Lotten von Kramers stipendiifond, årliga räntan, beräknad efter fem procent, skall från och med nästa år den 25 maj —stiftelsedagen — utdelas åt förtjent qvinlig student vid Upsala högskola. Dermed fortfares i all framtid. Skulle dock nästa år eller framdeles något år celler oftare inträffa att qvinlig student icke vid detta lärosäte förefinnes, skall räntan sådana år läggas till kapitalet. Upsala i oktober 1871. Lotten von Kremer. Kungliga stora teatern. I dag uppföres å denna scen, efter någon tids hvila, Hedbergs populära skådespel Bröllapet på Ulfåsa. Hrr Dahlqvist och Elmlund uppträda, båda för första gången ofter längre sjuklighet, i sina gamla roler. — Södra teatern gaf 1i går efter någon tids hvila och med till en del ny rollbesättning den så mycket omtyckta buffan Frihetsbrödernat. Det var med odeladt nöje man återsåg Montedafior, sådan denno först presenterades för publiken af hr Warberg, hvilken nu som förr var en ståtlig röfvaranförare. Fröken Lublin har öfvertagit Fiorellas roll, Pietro spelas af hr Peiterson och pagen Adolf af fröken Franckenfeldt. Det är ännu för tidigt att fälla något bestimdt omdöme om fröken Lublins Fiorella; ur dramatiskt synpunkt tillfredsställde hon alla billiga fordringar, och när räddslan, som ett första återgifvande af en större roll naturligen medför, lagt sig och hon tillvunnit sig större herravälde öfver sin röst, skall hon utan tvifvel äfven kunna gifva tillbörlig färg åt rollens lyriska partier. Den nye Pietro är alltigenom en ny figur, som ej förmår undantränga minnet af den gamla. Hr Petterson är dock alltför god skådespelare för att skämma bort en roll, äfven der han känner sig mer eller mindro främmande, och särskildt bör han här hållas räkning för att han ej försökt någon imitation. Adolfs nye representant rättfärdigar, liksom den Adolf vi förut sett, prinsessans beslut att aldrig vilja skiljas från honom. Hr Holmqvist, den äkta spanioren Dom Cluncar, nödgades repetera försäkran om sin iäktket, och hrr Rådeström och Brundin, den förre som den dråplige Traskapatrullo, den senare som hofkamrern, erhöllo välförtjent bifall. Orkestern hade ingen lätt uppgift, men löste den öfverraskande bra. Salongen var alldeles fullsatt, och fröken Lublin samt hrr Warberg och Holmqvist inropades efter pjesens slut. — Ladugårdslanåsteatern gifver i morgon (samtidigt med Frihetsbrödernat å Södra teatern) den nätta ocn gerna sedda pjesen CHönan och hennes kyckligar, i hvilken uppträda fröknarna Klefberg och Lilja samt herrar Ahlström, Otterström och Jakobsson. Till efterpjes gifves En husdräng med bildning4, i hvilken hr Kihlblad gör sin andra debut, i Jeanssons rol. Konungen och prins Argust bevistade, enligt telegram från Kristiania, i tisdags afton danssällskapet tForeningenst assemble.