Dagens Nyheter – 15 november 1871, sida 1

SESSION kisterna en dag skulle lägga hand vid den allmänna rösträtten, så skulle hvarje röstsedel, som man undandrog någon medborgare, förvandlas till ett gevär.4 Den franske utrikesministern Casimir Perier meddelade den 9 dennes finanskommissionen, det regeringen vore sysselsatt med den grundligaste pröfning för reglering af finansfrågan. Perier förnekade äfven alla de rykten, som förekommit om något förestående plebiscit. Franska tidningar bebåda en broschyr af general Trochu. Jules Janin intogs den 10 dennes i Franska akademien, der han uppläste ett vältaligt äreminne öfver sin företrädare, Sainte Beuve. Camille Doucet helsade den gamle följetonisten. Bland åhörarne nämnas prinsen af Joinville, hertigen af Aumale och hertiginnan af Chartres. Officielt vederlägges nu ryktet om, att franska regeringen skulle framlägga för nationalförsamlingen ett förslag om landsförvisning för medlemmarne af den bonapartiska familjen. Den bekante naturhistoriske skriftställaren och kommunarden Eliste Reches, om hvilken vi häromdagen berättade, att han förts från Brest till Versailles, har nu rymt från sistnämnda ställe. Kapitulationskommissionen har från marskalk Bazaine erhållit en massa handlingar, hvilka afse belägringen af Metz. Deribland finnas flere af kejsaren skrifna bref och äfven sådana från marskalk Le Boeuf i kopior, hvilkas originaler blifvit af marskalken deponerade i Schweiz. Ledru-Rollin har anländt till Paris, der han ämnar stadigvarande bosätta sig. En gul bok kommer att framläggas för franska nationalförsamlingen, innehållande alla det senaste årets diplomatiska aktstycken. Angående grefve Beusts afsked skrifves från Berlin: Då grefve Andrassy skall mottaga embetet af rikskansler, synes Österrike stå i begrepp att — ännu bestämdare än hittills — uppfylla den Bismarckska profetian och förlägga tyngdpunkten af sin politik tilll Ofen. Om sjukdom — så som det meddelas — varit motivet till den senaste ministerförändringen i Wien, så torde denna sjukdom mera gälla tillståndet i den österrikiska monarkien, än den afgående rikskanslern. Oredan i Österrike måste kommit till ett kritiskt stadium, då den skicklige statsman, som under fem år fört det österrikiska statsskeppet förbi de mest hotande faror, nu lemnar rodret från sig och måste betala den just nyligen vunna segern öfver slavernas sträfvanden med nedläggandet af sin portfölj. Genom en tnderbar utveckling af förhållandena hade grefve Beust i Wien blifvit den afgjordaste representanten för det vänskapliga förhållandet mellan Österrike och Tyskland, och fördenskull skall äfven från tysk sida månget uttryck af beklagande följa hans fall. Emellertid anser man i diplomatiska kretsar en förändring i Österrikes utländska politik alldeles icke för sannolik. Grefve Andrassy står visserligen icke i rop för att hafva någon synnerlig förkärlek för Tyskland; dock har han helt säkert inträdt i solidaritet för den i Gastein och Salzburg grundade öfverenskommelsen mellan de begge rikena, och I detta emedan han har en öppen blick för