Dagens Nyheter – 15 november 1871, sida 1

ctir, om vi-inte kunde hitta på något medel att slippa in i fästningen. — Finns icke här, såsom vid Rabennest, någon underjordisk gång, genom hvilken man kan komma in i slottets källare? sade Carquefou, som gerna blandade sigi samtal. Det skulle verkligen vara ganska roligt att ännu en gårg öfverraska Matheus i hans säng. Magnus skakade sitt grå hufvud och svarade: — Nej, tyvärr, finns ej den ringaste öppning i murarne; men jag har redan varit derinne en gång, och vi skola nog alla komma dit, om vi bara ha tålamod. Medan dragonerna vakade utanför det väldiga slottets murar, lemnade franciskanermunken och fru Liffenbach knappt ett enda ögonblick de två kusinerna i fred. Trots allt deras tålamod och tillit till försynen, började nu de stackars flickorna förtvifla; deras krafter voro otillräckliga i förhållande till den hårda pröfningen. Det gafs tillfällen, då do kände sig så nedslagna och modlösa att de undflydde hvarandra.. Ibland gick det så långt att de nästan fruktade att Armand Louis och Renaud glömt dem. Kanske också de voro döda, dessa deras enda försvarare i lifvet; och så ofta denna tanke uppstod hos dem, brusto de i gråt. Man tröttnade dessutom aldrig på att tala med fångarne om Johan v. Werth och grefve Pappenheim. De blommor, hvarmed deras rum hvarje morgon pryddes, de delikata frukter,