talning hafva de främsta platserna i samhället och med större eller mindre förakt blicka ned till denna i stoftet krälande befolzning — att, säga vi, dessa herrar och tusentalen af alla trogna embetsmän med förfäran åse hur andra kammaren hvarken aktar tit.ar eller stjernor, guldgaloner eller myndiga miner, utan voterar konsiderationslöst. Att herrar byråkrater uppbjuda hela styrkan af sin officiela ställning för att få bugt med4 dessa bönder, det kunna vi sålunda begripa, och vi anse till och med att de häri äro på grund af traditionerna i sin fulla rätt; ty ingen släpper gerna ett godt brödstycke, som han innehar och som generation efter generation af hans likar innehafts, om han har svårt att få något annat i stället. Men hvad som icke visar sig lika klart, det är huru dessa herrar kunnat lyckas att till den grad som skett förblinda den industriela delen af städernas befolkning, så att den räknat byråkratiens fana som sin egen. I ett följande nummer skola vi dock försöka visa några hufvudanledningar dertill.