Dagens Nyheter – 11 november 1871, sida 1

S-——VU fick man sc en större mängd kyrassierer uppträda på vägen. — Lägg ned era vapen, kapten Jakobus, sade officeren, jag är grefve Pappenheim. Kapten Jakobus såg sig öfverraskad omkring, men han hade framför sig en stålmur, som han på intet vilkor kunde genombryta. — Ni är den starkaste, herr grefve, sade han, men jag är mycket rädd för att ni nu begår en dumhet. Grefve Pappenheim pekade på Nirnberg. Kapten Jakobus samlade : sina män, kyrassiererne öppnade sina leder och banditerne aflägsnade sig som en hop schakaler, hvilka hört lejonets rytande. Kyrassiererne slöto sig åter tillsammans, och med grefve Pappenheim i spetsen eskorterade de herr de la Guerche och Renaud till slutet af denna öde och farliga väg. Då det började dagas, varseblef man på något afstånd en mindre köping. — Svenska armåns förposter äro der, sade grefve Pappenheim; vapenstilleståndet tilländagår i morgon. När de båda fransmännen bugade sig för bonom, tillade han, vändande sig till herr de la Guerche? — Äro vi nu qvitt, herr grefve? Har den skog ni nyss passerat till fullo betalt skulden från lägret vid Stettin? Har grefve Pappenheim kommit ihåg grefve Eberhard? — Ja, svarade Armand Louis.