Dagens Nyheter – 11 november 1871, sida 1

betare. Kommunisterna) fordra, att sedan samhället förklarat all derinom befintlig egendom för sin, åt hvarje arbetare skall betalas lika arbetslön. Denna grundsats användes till en viss mån i all industri. Icke så att lika dagspenning betalas till arbetarne i alla yrken, men så, att inom samma yrke eller fabriksgren utgår aflöningen lika åt hvarje arbetare), vare sig pr tid eller pr styck. Är arbetslönen på cn plats 16 öre i timmen, så erhålla alla detta belopp. Är den 1: 50 pr dag, så få alla 1: 50. Sammalunda på landsbygden: lika stor lön eller dagspenning erhåller hvarje dagsverkare. Så stark är vanans makt, att få kommit att ens tänka på huru orättvist detta system är och huru ofördelaktigt både för arbetsgifvare och arbetstagare. Orättvist, ty det ger, der arbetet betalas efter tid, icke större belöning åt den skicklige och flitige än åt den oskicklige och late. Det sporrar således icke arbetaren till att vinnlägga sig om att förvärfva två af de egenskaper som göra honom mest eftersökt och som borde bereda honom möjlighet att förtjena så mycket, att han kunde aflägga något för sjukdomens och ålderdomens dagar. Hvarföre skulle han bry sin hjerna och slita sina muskler mer än kamraten, som makligt arbetar bredvid honom? Han får ju icke mera för det! Han behöfver bara akta sig för att vara så oskicklig och så lättjefull, att han blir afskedad. Hvad derutöfver är, det är onödigt. Ur arbetsgifvarens synpunkt, är det lika orättvist som ofördelaktigt att vid aflöningen icke göra afseende på arbetarnes större eller mindre förmåga. MHvarje näring har sina faur frais, sina gemensamma omkostnader, bestående i ränta å det nedlagda kapitalet, aflöning åt förmän och kontor, ellning, gas, utskylder m. m. Dessa omkostnader måste i kalkylen öfver affären fördelas på hvarje arbetare. Om de vid en fa brik med 50 arbetare uppgå till 10,000 rdr årligen, belöper sig 200 rdr på hvarje man. Denna summa måste han genom sin arbetsprodukt intjena, utom den aflöning han sjelf erhåller; dessutom måste arbetsgifvaren erhålla ännu något större arbetsprodukt af arbetaren för att sjelf få någon behållning. Om nu den ene arbetaren, i följd af mindre förmåga eller bristande god vilja, icke intjenar mer än 150 rår utöfver sin aflöning, men hans kamrat 250 rdr, så borde ju rättvisligen den senare bekomma 100 rdr mera i aflöning för året än den andre. Det är detta fullkomligt rättvisa system den nye disponenten öfver Motala verkstad synes ha velat tillämpa, om också icke konseqvent genomfördt, hvilket för öfrigt alltid torde blifva svårt. Och vi tro att om arbetarne hade blifvit på förhand upplysta om det nya systemets beskaffenhet och ändamål, så skulle några oroligheter icke ha uppstått. Men det framgår af alla de hittills offentliggjorda berättelserna att någon sådan upplysning icke lemnats dem, och detta ) Vi mena de verkliga kommunisterna, de som yrka att all egendom skall vara gemensam, men Icke detta ärs parisiska kommunisters, bvilka icke voro kommunister i den nyss anförda meningen, utan erhöllo sin benämning deraf, att deras styrelse var Paurisiska kommunen, d. v.s. Paris stadsfullmäktige och att de yrkade på vidsträcktare rätt för alla kommuner i Frankrike att styra sig sjelfva. Detta parti kallas också kommunalister eller kommunarder. xx) Mod arbeta:e förstå vi här icke lärlingarno i handtverkerierna.