Dagens Nyheter – 8 november 1871, sida 1

-— UUL inbilla flickorna, var äfven att deras personliga frihet visst icke blifvit dem beröfvad. — Skulle ni vara fångar? Nej, för all del! Hvem har kunnat påstå något så mnedrigt? Ha ni ej rätt att promenera tillsammans i slottsparken, plocka blommor, äta frukt, huru mycket ri behaga? Scr man er ej högtidsklädda i praktvåningen, så ofta någon festlig tillställning eger um? Om ni vid hvarje tillfälle äro åtföljda af allvarsamma personer, så kommer det sig deraf att det icke passar unga flickor att promenera ensamma. Man tillåter er ej lemna slottet, det är sannt; men denna försigtighet är nödvändig; ty vägarne hvimla nu för tiden af en mängd löst folk, och vi, som vårda er, skulle icke kunna försvara 088 inför våra egna samveten, om vi ej på allt sätt sökte förekomma att något ondt händer er. Allteftersom tiden gick, försvunno småningom helsans rosor från Dianas och Adriennes kinder. Dagar följde på dagar, veckor på veckor. Man hade sett våren på slottet Drachenfeld, och nu nalkades hösten med stora steg. De unpga damerna ledo förskräckligt af sömnlöshet, och man hörde dem aldrig mera sjunga eller skratta. När de språkade med hvarandra, vågade de ej tala om sina bekymmer, och då de om morgnarne träffades, efter att ha tillbragt natten under tårar, berättade de för hvarandra, hurw godt de hade sofvit och huru ljuf hvilan varit. De tordes icko ens tänka på att herr dola