Dagens Nyheter – 8 november 1871, sida 1

karakteren, och det är rätt egendomligt att lägga märke till, hur olika den goda sidan framträder i handling och sinnelag hos dem, mot hvad den gör hos engelsmän. Utom mottagligheten för intryck, som är större hos amerikanarne, hafva de båda nationerna alldeles samma fel, men då man söker att väcka deras dygder till lif, utöfva de dessa på mycket olika sätt. Jemför t. ex. mayorng i Chicago handlingssätt med det handlingssätt, gom under liknande förhållanden skulle ha lagts i dagen af nästan hvarje vanlig engelsman. Den senare skulle, det antaga vi, med samma kraft och ihärdighet ha sökt att bekämpa elden; men vi fråga, om han lika hastigt skulle ha fattat nödvändigheten af att ingripa på ett mot lag stridande sätt, eller, om han detta gjort, huruvida han skulle ha handlat med en så fullkomlig likgiltighet. för följderna. Allt efter som elden i Chicago aftog, uppblossade deremot girigheten och gejelfviskheten i sin mest nakna form. Brottslingar började plundra ruinerna och de ruinerade; de handlande, som hade lager af bröd och trä, fordrade oerhörda pris. hotellen tredubblade sina pris. Till sjelfförsvar började folket att mot tjufvarne begagna revolver och mankill, De gvarvarande bodarna hotades af upprorsmakare och under några timmar såg det ut som om samhället stode på gränsen af sin upplösning. En engelsk mayor skulle — det misstänka vi — ha vädjat till polischefen och sedan låtit en mängd extra konstaplar aflägga tjensteeden; men amerikanaren, van att betrakta folket såsom sin suverän i sista instansen och säker om understöd om han lott ville handla, satte sig på en gång in i förhållandena, sådana de för ögonblicket voro och proklamerade genast belägringstillstånd, en åtgärd, hvartill han lagligen är ungefär lika berättigad som t. ex. en stadskamrer — beklädde gonceral Sheridan med absolut makt, uppmanade soldaterna att utan vidare nedskjuta den, som gjorde sig saker till brott, och inom sex timmar hade han både den brottsliga delen af befolkningen och dennas offer i sin hand. Han tänkte troligen icke två gånger på de möjliga följderna, ty han visste nogsamt, att om hans åtgärder hada mött våldsamt motstånd, skulle han i ögonblicket ha haft den beväpnade befolkningen bakom sin rygg, och att om någon hotade med lagen, så skulle ingen jury drömma om att uttala en dom eller någon rätt lyssna till den klagande. Stadens säkerhbet stod på spel och lagarne måste för ögonblicket suspenderas. Hans nästa åtgärd var ännu djerfvare. Slägtingarne till en inbrottstjuf, skjuten under det han plundrar ett brinnande hus, skulle icke ens i England vinna mycken sympati eller upprättelse; men vi kunna icke tänka oss de omständigheter, under hvilka i England en mayor i en provinsstad skulle kunna utfärda en befallning till bagare att sälja brödet till 8 pence skål. pundet, vid äfventyr af ögonblicklig konfiskation af deras lager, och till hotellvärdarne att återgå tillv sin vanliga taxa, ty annarg, skulle mayorn ockupera deras hus och sjelf sköta rörelsen. En engelsman måste ha utlofvat framtida godtgörelse och i proklamationen framkastat en vink om upprorslagens stadganden, men amerikanaren tänkte ej på någondera delen. Det var folket, gom led; han var dess representant, och för afhjelpande af detta lidande fanns