Meddelanden från allmänheten. Om garantien af Stockholms kommun för den så kallade bergsiagsbanan. Till red. af Dagens Nyheter. Sistlidne onsdag den 1 dennes omförmäldes i eder tidning, bland meddelanden från all. mänheten, att af den summa, som sista lagtima riksdagen ställt till regeringens disposition för att användas till understöd för jernvägsanläggningar, ett belopp af fem millioner blifvit lemnadt åt den bana, som skall förena Falun med vestra kusten. Författaren af den insända artikeln har härat tagit sig anledning av fråga, om, vär man sett statsrådet Bergström bevilja fom millioner åt Göteborg -Falubanan, samma statsråd skall vägra Stockholms stad rättighet, att enligt dess stadsfullmäktiges beslut, ikläda sig räntegaranti för ett lån å fem millioner för en jernbana, som skulle bringa Stockholm i närmare förbindelse med åtminstone några af de trakter, dit äfven göteborgarne komma, konkurrerande; med sin bana 4 och om det skall vägras Stockholms kommun. att sjelf får -om den vill, riskera sina egna medel för en bana som den anser tör sig nyttig — —? Med anledning häraf tar man sig friheten fösta såväl den värde insändarens som redak;tionens uppmårksavihet på, att den här ofvan anförda satsen att Stockholms kommun vill riskera sina egna medel innefattar två förut sättningar, som tåla vid ed ansenlig afprutning, om de icke till och med kunna kallas rent af oriktiga. d Tus. vill icke uppehålla sig vid det ofta öfverklagade, obilliga röstsätt, hvarigenom stadstullmäktig tillsätte8; och hvarigenom detta val med stor öfvervigt är lagdtide förmögnares händer och att, i följd deraf, stadsfullmäktiges vilja icke alltid kan d priori anses lika med kommunens vilja, fastän de utöfva kommunens makt, Det torde vara nog att påpeka, att uti det ifrågavarande fallet, ej mindre än 34 bland de voterande stadsfullmäktige lära vara aktieegaroi den i fråga varande banan, och således till sin egen nytta röstat ett anslag af kommunens medel, samt att, om dessa 34, efter det bruk, som lag och anständighet i andra fall bjuda, hade afhållit sig från att votera, så hade beslutet blifvit det motsatta, eller ock intet beslut kunnat fattas, i följd af röstantalets otillräcklighet.--Denna omständighet måste hafva varit obekant både för den frågande och förredaktionen, som fört in artikeln utan anmärkning, emedan vi antaga, att ingendera annars hade kunnat gifva rum för den tanken, att de som söka en förmån till sin egen nytta på kommunens bekostnad, låt vara att de äfven anse det vara till allmän fördel, kunna, med något begrepp om oväld, uti ett sådant fall betraktas såsom kommunens representanter. Den andra oriktiga förutsättniogen ligger i uttrycket om rättigheten att riskera sina eyna medel etc. Här är nemligen icke blott frågan om att få tillskjutaå af medel som nu fingas eller: kunna för året uttazeras, utan äfven att: ålägga denu lefvande medlemmarnas af kommunen barn och barnabarn ett ansvar, som kda komma att under ett halft sekel belasta alla skattskyldige inom kommunen med en utgift af tvåbundrafemtiotusen riksdaler årligen eller omkring en tiondedel af hela rikets bevillning enligt andra artikeln. Och att taga ett sådant beslut, tillkommet på det sätt som här är påpekadt, i försvar, skulle väl vara nog lättsinnigt. Mete Rae 0 Meningen med dessa rader är ej att ingå i en närmare utveckling af det faktiska, med afseende på sannolikheten, eller rättare, osannolikheten af att kommunen skulle kunna undgå betalningen af garantien. En omständighet med afsgende på denna frågas behandling af pressen synes emellertid anmärkningsvärd, nemligen att redogörelsen öfver diskussionen hos stadsfullmäktige refererades med, såsom det tycktes, en alltför stor knapphändighet i förhållande till frågans utomordentliga vigt för de skattskyldige, och att intet märke då lades till så många stadsfullmäktiges jäfvighet att rösta i egen sak... Då man likväl kan vara öfvertygad, att len till utseendet något ensidiga hållning, som pressen haft i denna sak, ingalunda tillkommit i följd af tumnivgar, så vågar man göra sig den förhoppning, att åtminstone Dagens Nyheter begagnar det tillfälle som förefinhes atbännu kunna visa sin oväld genom attpublicera såväl klagomålen öfver stadsfullmäktiges beslat: som bemälda fullmäktiges utlåtande deröfver och de påminnelser, som deråkunna af ifvas. I en för både nu lefvande: och den komAa MY LI