Dagens Nyheter – 7 november 1871, sida 1

ligt, Vi också, i vår skoltid, och vi kunna ju läsa hos Ingemann, att han också roade sig under sin skoltid. Saken är emellertid, att på den tiden hade man dåliga lärdomsskolor, men ju bättre de blifva, desto mindre plats blfver der för glädjen, så att de till slut blifva rent odrägliga. De två, allvar och gamman, böra dock ej tränga ut eller utesluta hvarandra, ty allvaret blir djupast, när det åtföljes af gamman, och det förra förhöjer den senare. Det är det tyska allvaret och den franska gamman, som vunnit inträde i våra lärda skolor. Det tyska allvaret bryr sig icke om anlagen, utan den äldre skolan satte pligtenr som det högsta, och det hjelpte ej mycket, att man tröstade gossen med, att det var ljuft att uppfylla sin pligt. Den franska gamman var egentligen uppror, gående ut på att skaka pligten af sig. I lifvet kan det efter denna betraktelse nog gå an att roa sig, men icke vid skolarbetet. Den upplysning gagnar dock mest, som skänker mesta fröjden, och allvaret duger först när det smälter samman med glädjen öfver lifvet, och finnes det bara hjerta i kroppen hos de unga, kommer glädjen nog. Folkhögskolan är så god, att den kan blifva bättre, men det kan lärdomsskolan icke, utan att, som sagdt, blifva rent odräglig. Måste det gå framåt med den upplysning, som ger både nytta och nöje! STAS TS VN RS