hade fått ett alltför stort försprång, utan uppsökte genast Johan v. Werth och berättade för honom hvad som hade händt. Hans hat och raseri lades så tydligt idagen, att Johan v. Werth straxt insåg att han var en man som Han kunde: ha nytta af; och i stället för att straffa honom, gaf han honom en riklig belöning samt skickade honom till baronesgsan Tgomer med ett bref, som endast innehöll följande ord: CDen som framlemnar denna skrifvelse är en skurk, som kan bli er till stor nytta. Det behöfdes blott en sådan rekommendation, för att baronessan oförtöfvadt skulle taga Mutheus Orlscopp i sin tjenst. Så snart hans eget intresse derigenom kunde befrämjas, var Matheus uppriktigheten sjelf. Han omtalade för baronessan allt hvad som passerat, såväli Bergheim som på slottet Rabennost, ochlångtifrån att härigenom uppväcka afsky -hos barofiessan, vann han i hög grad hennes gunst; ty hon fick nu ett rätt begrepp om huru.denne mad 4 sjelfva verket var beskaffad: och hvad hon således vid tillfälle kunde vänta af honom. Så snärt Wallensteins afresa från Prag var bestämd, och då -baronessan: -beslutit slå sig nedtills vidare på Drachenfeld, anförtrodde hon thefskapet öfver garnisonen ät -Matheus. Förhållåndet mellan baronessan och hennes fångar var närmast att förlikna med det som råder mellan jägaren--och tvänne sångfåglar, dem han inneslutit i en bur, för att dermed ve