Dagens Nyheter – 6 november 1871, sida 1

Den aktningsvärdaste delen af pressen. Sådant var det vitsord en mycket stor, fastän något nybakad politisk autoritet, kallad Sydsvenska Dagbladet, häromdagen gaf åt de tidningar, hvilka understödja regeringen, d. v. s. de tidningar, som före, under och efter ministerkrisen anfallit oppositionen och dess chef, hr Arvid Posse En af anledningarne till de flesta utfallen mot honom från de guvernementala tidningarnes sida har varit en historia, som först uppdukades af Göteborgs-Postens s. k. konseljnarr. Den lydde så här: Förhållandet är verkligen, huru rent af befängdt det än skall förefalla er, att grefve8Posse. utan att dertill af konnrgen vara anmodad. uppgjort en ministerlista. på hvilken dels renhåriga, dels skäckiga landtmannapartister uppsatts — till och med hr Emil Key såsom civilminister och öfverste Wijkander såsom krigsminister. Denna lista, om hvars antaglighet uppgörarne sjelfva hyste de bästa förhoppningar. har delgifvits konungen, som dock slagt den till handlingarne.. Rörande denna lista yttrade sig grefve H. Hamilton i fleres närvaro på ett sådant sätt, att jag ej anser mig böra upprepa det. Inom Stockholms tidningsverld är det vanligt att när denne konseljnarr berättar någonting, så sätter man icke tro till det, blott derför att han är sagesmannen; — vi vädja tryggt till hvilken som helst af Stockholms öfriga publicister; det fins ingen som icke skall medgifva, att vi hafva rätt häri. Men detta oaktadt låtsade regeringstidningarnes redaktörer taga denna Konselj-Görans historia för god och upprepade den, allt för att kunna säga så mycket ondt som möjligt om oppositionspartiet vid riksdagen. Dagligt Allehanda tog upp themat och försåg det med variationer. Ett sätt bland de på olika håll ifrågasatta, hvapå krisen icke kommer att lösas, tro vi oss kunna angifva, sade D. A., och det är att uppdraga bildandet af en minister ät den man. grefve Arvid Posse, som är närmaste orsaken ut alt vi nu äro utan både försvar f) och utan ordentlig rege ring. Åt en ministerlista med grefve Posse till finansminister, grefve E. Sparre till justitie-, grefve Ehrensviird till utrikes , hr Key till civil , friherre Ericson till krigs-, bankdirektören Wallenberg till sjö och justitierådet Naumann till ecslesiastikminister, och som förseglad blifvit genom tredje versen till konungen öfverlemnad, skall han ej emnat den ringaste uppmärksamhet. Fredagen derefter upprepade N. D. A.: att sjelfva chefen för landtmannapartiet. grefve Posse. för hvilken väntan blef för lång. erbjöd sig sjelf i god tid och presenterade en hel ministerlista ; denna lista var genom sina flesta namn det mest kompletta fattigdomsbevis, ett politiskt parti kunnet erhålla. . En annan af den aktningsvärdaste delen af pressen, Aftonbladet, som den 9 oktober förklarat att ingen person, som har något politiskt anseende att förlora, torde vilja ingå i en ministerkombination med grefve Posse, men i följd af sin kameleontnatur den 23 oktober erinrade att det från sin politiska ståndpunkt (?) från början ansett det nyttigast för redande af förhållandena, såväl med afseende på fö svarsfrågan som hela den politiska ställningen, om grefve Arvid Posse hade fått formligt uppdrag att bilda en ministers, hvilken äsigt vi (Aftonbladet) fasthålla-, förtäljer i sammanhang härmed att det säges allmänt och äfven inom kretsar, :om piga vara väl underrättade, ait en af grefve Posse uppsatt ministerlista skall af tredje person blifvit förevisad konungen, som, efter att ha kastat en blick dorpå, sönderrifvit densamma. Man bör icke föreställa sig att denna lista var af synnerligen demokratisk färg, den varaf öfvervägande junkerlig-karakter och bestod till en stor del af namn, tillhörande representationsreformens ifri gaste motständare..) ) Hvar är då den förträffliga indelta armån? ) I Dag!. Allehandas upplaga af den der sön lerrifna ministerlistan fanns blott ett Dont namn. Dp