Dagens Nyheter – 2 november 1871, sida 1

— Gif oss flickan tillbaka, så må ni sedan fritt få aflägsna er, yttrade en bland do tyckgamma. — Kommen sjelfva och tagen henne, svarado herr de 1a Guerche, hvarefter han stötte sin värja i lifvet på den som sist talat. Ryttarne gåfvo nu luft åt sin vrede genom ljudliga rop och framträngde med dragna sablar. — Nu går det bestämdt på tok, tänkte Magnus. Och allt detta för en ziguenerskas skull! I detsamma visade sig Renaud och Carquefou, åtföljda af fyra eller fem dragoner, på slätten. De hade förlorat grefve Pappenheims spår. Renaud varseblef herr de la Guerche. -— Nej, se! utbrast han; man slåss derborta. Han galopperade till stridsplatsen; men ryttarne, som sågo honom komma, upphörde då genast att gå anfallsvis tillväga; do flydde i stället som dufvor vid åsynen af höken. Ziguenerskan hade fallit på knä invid sin mors kropp, som hon gråtande omfamnade. — Ack, min herre, hon andas! utropade hon plötsligt, i det hon vände gig om. Armand Lonis intogs af medlidande; han lät placera den stackars sårade qvinnan på en hästrygg; ännu fanns lif qvar hos henne, men blodet rann oupphörligt och i ymnig mängd, ur hennes sår. DE BRGOGE FRANSMÄNNEN, 29,