— bl4 — två mils afstånd från slagfältet fortfor ännu förföljelsen. En finsk officer var redan den besegrade fältherren så nära, att han kunde nå honom med handen; men kapten Jakobus, som var med i eskorten, dödade denne finne med en pistolkula och lät den gamle generalen sätta sig upp på den sålunda afdagatagnes häst, i det han sade: — Hvem skulle motstå Gustaf Adolf, om grefve Tilly stupade? — Tack, sade mannen från Magdeburg, hvarpå han sporrade hästen och uppnådde den skog, der grefve Pappenheim samlade lemningarne af sitt ypperliga kavalleri. Kapten Jakobus hade stannat en stund, för att låta sin häst hemta andan. Hans ögon fästades då på höjderna, der den svenska armen nu stod. — Du triumferar, Gustaf Adolf! sade han; men vänta bara; ännu är icko kriget slutadt, och vi se hvarandra åter! Ett högt rop afbröt honom plötsligt. Det kom från herr de la Guerche, som igenkänt honom och nu, åtföljd af Magnus, nalkades honom, ridande i sporrsträck. Man torde ihågkomma, att herr de la Guerche och Renaud samtidigt hade skyndat att uppsöka grefye Pappenheim; men under stridens hetta hade de blifvit åtskilda, och den ena hade då sökt närma sig stormarskalkenp, un