-— bl — värjan på det kejserliga artilleriet, som var alldeles insvept i krutrök. j — Och nu till batterierna! ropade han med dundrande stämma. — Till batterierna! upprepade Renaud och Magnus, som nu fattade herr de la Guerches plan. — Om vi komma lefvande från saken, vore det ett riktigt underverk, mumlade Carquefou för sig sjelf. Hugenotterna och svenskarne störtade fram mot kanonerna med obeskriflig häftighet; artilleristerna samt några infanterister, som funnos qvar bland dem, sökte göra motstånd, men blefvo i ett nu nedsablade; efter ett par minuters förlopp befunno sig batterierna i de stormandes händer. En del afryttarne följde herr de la Guerches och Arnold Brahes exempel, steg af hästarne och vände kanonerna mot den kejserliga armån. I största hast laddade Magnus, Carquefou, Rudiger och en mängd andra soldater de nyss cröfrade kanonerna. — Ge fyr! kommenderade Armand Louis. Ett åsklikt dån besvarade hans ord, och fyratio kulor utbredde död och förödelse inom österriskarnes leder. Ett par officerare blund grefve Tillys närmaste omgifning störtade dödligt sårade till marken, och grefven såg sig förvånad omkring. Knappt hade han varseblifvit de svenska uniformerna, förrän han bleknade och utbrast: