Dagens Nyheter – 1 november 1871, sida 2

En medborgerlighetens fest i Upsala. (Skildrad at en deltagare.) Det var på försommaren ett år på femtiotalet, och händelsen tilldrog sig i botaniska trädgården i Upsala. Långa bord, som dignade under gudsgåfvorna, stodo uppställda längs de lummiga allgerna och deromkring trängde sig studenter och stadens borgare i endrägt och sämja. Tal höllos, brorskålar druckos. Det var en försoningens och medborgerlighetens fest man firade. Stadens borgare hade inbjudit studenterna till en kollation i ändamål att med dem få knoyta vänskapsoch trohetsförbund och grundlägga en evig fred. Ty jemnlikhetens id6 var föga hyllad i Upsala den tiden. En hög fördomarnes och rangskillnadens mur var upprest mellan stadens borgare och lärdomens idkare. Kryddkrämarens son från någon obemärkt by i landenom behöfde endast ha aflagt en tarflig examen, för att kunna träda fram under Kuggis mångerfarna murar, slå sig för sitt bröst och tacka Gud, att han icke var som brackorna. Och bracka var hvarje menniska, som icke tagit studentexamen. Minskades rangskillnaden efter den stora jemnlikhetsfesten? — Vi tro ej, att den uträttade stort. Men den stigande upplysningen och tidsandans makt ha sedan dess bidragit att utjemna förhållandet mellan borgare och studenter. Framtidens mål, iddernas makt skola nog en gång bringa det stora värfvet till fullbordan. Festerna göra det visserligen icke, En sådan fest egde dock rum härstädes i söndags. Det var en medborgerlighetens högtid — något som sällan förekommer i Upsala. Vi skola söka teckna, huru en sådan tager sig ut i den lärda staden. Genom annonser i stadens tidningar underrättades invånarne, att de pris som vid skjuttäfling tilldelats medlemmar af såväl stadens som studentkårens skarpskyttekår skulle komma att å Gillesalen högtidligen utdelas. Borgare och studenter uppmanades i ett på politiska knuten uppslaget plumptqvickt program, som var författadt af en Dalarnes son, att å sabbatsaftonen taga en krischa i näfven och begifva sig till Gillet för deltagande i festen. Den stora aftonen kom. Stadens borgare hade infunnit sig i stort antal. universitetes sida märktes maanen med det varma patriotiska hjertat och den vigda munnen, professor Svedelius. Studentkårens skarpskyttekårs ordförande, professor Holmgren, hade äfven infunnit sig. At studenterna deremot var ej fullt ett trettiotal närvarande, som jag hörde uppgifvas blott 26. Att konungens skål var den första torde ej behöfva upprepas. Upsala är rojalistiskt och derföre fick h. m:t ytterligare en skål under aftonens lopp — allt på förslag af grefve Piper. Några verser öfver dagens betydelse upplästes. Politik kunde naturligtvis ej uteblifva vid en så krigisk fest, men de motsatta åsigter, som uttalades öfver den närvarande tidpunktens stora fråga, yttrades i all vänlighet och hade alldeles samma resultat, nemligen att man drack för de ministrars välgång och framtida styrelse, om hvilka man kort förut hört några ej så serdeles berömmande tankar framkastas. A är A, sade den ene talaren, och så drack man derföre att detta var törhållandet. A är B, sade en annan, och detta fann man vara lika hugåesamt.