Dagens Nyheter – 1 november 1871, sida 1

Ett tal af franske undervisningsministern. Franske undervisningsministern Jules Simon höll vid franska Invstitutets årssammanträde i Paris för några dagar sedan såsom detsammas ordförande ett tal, hvars märkliga innehåll vi härnedan meddela. Efter att ha komplimenterat institutets närvarande ledamöter för deras brinnande vcetenskapliga nit, hvilket äfven under Paris belägriog ledde dem till vetenskapliga forskningar, samt omtalat Paris offentliga byggnaders och konstskatters öden, såväl under nämda belägring som under Kommunens korta välde, fortsatte talaren: Paris skall omdana Paris. Men huru lång tid skall det fordras och huru många uppoffringar skola vi bli nödsakade att ålägga oss för att omskapa Frankrike? Öfverallt ser man hvad vårt Frankrike har förlorat i blod och rikedom. Här på detta rum, som är egnadt åt litteraturen, åt vetenskap och könst, fråga vi oss blott hvad det blifvit af dess intellektuella och moraliska kraft, Det är den stora frågan för ett folk. Öfverallt der folket är ett helt finnes ingen fara för landet. Frankrike har förr en gång visat, att det förstår att pånyttföda sig. Olyckan vid Sedan, så djup, så grym, är ej den första det genomgått. Utan att behöfva gå långt tillbaka i historien, om vi blott hålla oss inom gränserna för vårt eget lif — äro vi icke nästan alla samtida m-ed Waterloo? Ha icke våra fäder också en gäng, år 1793. sett Kommunen ? Hur stod det till med Frankrike efter Waterloo? När man fick veta att vi lemnade från oss alla våra eröfringar och till och med en del af de befästade platser, som vi egde före 1790. att Hunningens befästningar skulle raseras; att Frankrikes jord skulle bli ockuperad af 150,000 man under års tid; då man säg våra soldater, dessa samma soldater, som hade besatt alla hufvudstäder i Europa, ursinnige tvingas att draga sig bakom Loire, trodde man, och man hade skäl att tro, att vår ruin var fullständig. Krigsskadecersättningen fixerades blott till 700 millioner — man räknade icke i milliarder den tiden; hvem skulle vågat drömma om ett lån på 2 milliarder och en subskription på 5 milliarder, då inkomsterna år 1815 voro af baron Louis i hans rapport till konungen beriäknade till en summa af 618 millioner? Man tog ifrån oss, utom våra penningar, största delen af våra konstverk. Plundringen af museer, medgifven till följd af en simpel not af lord Castlereagh, satte stämpeln på vår förnedring. Se der till hvilket pris vi ha betalt äran af det första kejsardömet! . . . Emellertid; mina herrar, låtom oss icke passioneradt bedöma tiderna? Frankrike var ruineradt, afväpnadt, styckadt, men syntes det dock så förminsekadt under de 30 år, som följde på dessa olyckor: Var det, såsom dess fiender hade hoppats, utan inflytande på verlden? Sökte det väl utifrån sina ider och inspirationer? Var det för modfäldt att tänka, skrifva, strida, gjuta sitt blod för andra folks och för sin. egen frihet? Hade det icke i littera:uren — jag talar blott om de döda