Dagens Nyheter – 1 november 1871, sida 1

syn till detta stycke, hvars titel är Visite de Noces, yttrar Edouard Fournier i en kritik: Teatern borde icke vara något anatomiskt dissekeringsrum. Det finnes operationer, hvilka icke böra der tillåtas, under alla omständigheter icke, så framt man ej uppklistrat på dörren ett tillkännagifvande: Qvinnor erhålla ej tillträdet. — Teaterkritikern i France4 säger ännu mera rent ut: Vi säga med ledsnad, att hr Dumas fis nya pjes icke skulle vara möjlig i något annat land, i någon annan civiliserad stad, på någon annan teater i Europa, och vibetvifla, huruvida det annorstädes än i Paris skulle kunna finnas en publik, som skulle ens af misstag applådera det. Bröllopsbosöket? har rönt en afgjord framgång; så mycket sämre för författaren och för oss. Om vår smak, om våra känslor, om vårt samvete äro så förvända, att vi utan motvilja emottaga och med våra applåder uppmuntra sådana målningar, då äro vi sannerligen en decadence. Man spörjer, om damer kunna se Bröllopsbesökett. Männen svara vanligen med en min af blygsamhet, att ingen qvinna, som hyser aktning för sig sjelf, bör gå att se stycket. Det är likväl endast några få veckor sedan Dumas offentliggjorde en uppsats, hvari han blottade sina landsmäns fel och dårskaper med denna kraft i språket, som han nu använder i att teckna otukten för dem. Det är ett problem, om hvilket Auguste Vitet nu — anmärker Göteborgs-Posten —, och vi instämma deri — säger: toute riflexion faite, Je crois å un succeis aindignation et dargent — indignationen blir publikens del, penninz garne författarens. Denna fanklösa spektakelgångare bordt likväl icke glömma, att det finnes personer, hvilkas indignation kan bli att frukta, t. ex. de kommunalistiska medlemmarne af stadsfullmäktige Ranc, Bonvalet och Mottu, hvilka nu arbeta på att höja pariserungdomens moraliska ställning genom att draga försorg om dess uppfostran och hvilka skola understödjas i sina bemödanden af alla hederliga män. Ordningspartiet, dessa bildade klasser, kan i Paris såväl som annorstädes yvsra förvissadt om, att det icke genom ignorerande af sina borgerliga och politiska pligter i farans ögonblick eller genom att betala hr Dumas fis för sceniska oanständigheter, när faran är öfver, bereder sig till nästa stora sociala kamp celler tillförsäkrar sig den civiliserade verldens sympatier, då stridefis ögonblick är inne.