Dagens Nyheter – 31 oktober 1871, sida 1

öfversållad med lik, och en massa flyktingar, som spredo sig öfver slätten. Skallande gliädjerop läto höra sig från do kejserligas leder — BSachsarne fly! sade Magnus. Plötsligt sågs en utvald skara bryta fram från centern med sådan häftighet att den kastade öfverända allt, som ställdes i dess väg, och trängde den kejserliga armån tillbaka. — Deo blå och gula regementera! då är kungen med! ropade Magnus. Tilly gjorde en rörelse med handen, en officer aflägsnade sig snart i galopp, och sjelf red grefven nedåt så fort hans häst förmådde bära honom. I samma ögonblick visade sig en kavillerikår, som hittills varit gömd bakom höjden, och galopperade svenskarne till mötes. Solen sken på ryttarnes blanka rustningar. — Pappenheims kyrassierer, sade Magnus. Ett ögonblick derefter försvunno de kejserliga i ett ofantligt moln af rök och damm. Icke långt från våra vänner, som orörliga åskådade detta blodiga drama, uppstämde österrikiska artilleriet sin hemska musik, sändande ctt regn af kulor öfver konungens decimerade regementen; men omkring detsamma funnos numera hvarken tyska ryttare eller lansknektar eller kyrassierer eller dragoner eller musketörer. — Framåt! ropade grefve de la Guerche plötsligt, och hans ansigte strålade af glädje.