Dagens Nyheter – 31 oktober 1871, sida 1

mängd strider egt rum i trakten och att svonskarne i allmänhet hade segrat. Grefvo Tilly var icke mindre än konungen af Sverige angelägen om att leverera ett afgörande slag; men ingendera ville låta öfverlista sig af den andre, och derför voro båda, oaktadt sin stridslystnad, mycket betänksamma. Den ene hade ett gammalt rykte att bevara och ville för ingen del utsätta en arm, som hittills alltid segrat, för skammen af ett nederlag; den andre, som redan prydt sin hjessa med nya lagrar, framryckte ytterst försigtigt, då han nu skulle mäta sig med en af Europas mest bepröfvade och skickligaste fältherrar. Båda kände, att krigets utgång, ja, kanske Tysklands öde, lätt kunde komma att bli afgjorda genom det första slaget dem emellan. För hvarje dag nalkades de hvarandra cmellertid alltmera; den omkrets, inom hvilken de opererade, blef småningom allt trängre, skärmytslingar föreföllo allt oftare. Många tecken tydde på att den stora sammandrabbningen icke skulle kunna länge uppskjutas. — Den balen måste vi vara med på, utbrast Renaud förtjust. Tack vare de upplysningar de erhöllo af soldater och desertörer, som de oupphörligt mötte, kunde de temligen noga veta, hvart de skulle styra sin kesa, för att undvika de kejserlige ochkomma till Gustaf Adolfs armå. Då de en vacker morgon fortsatte sin resa, alla vid det bästa lynne, förde vinden till