Dagens Nyheter – 30 oktober 1871, sida 1

bugade sig för Renaud med ett ironiskt leende och sade: — God natt, herr markis, sof godt. Vi träffas i morgon. , — Ja, så vida ni inte biter af er öronen, medan ni sofver, svarade Renaud. Under det att Matheus gick tillbaka till sitt rum, förde Magnus Carquefou och Rudiger till lönngångenp; De båda sednare hade försett sig med lösskägg så att de voro oigenkänliga. Hvar och en af dem hade, förutom sin värja, en dolk och ett par laddade pistoler. Då de kommit in i den förut omtalade vinkällaren, sade Rudiger, efter att ha sott sig om: — Härifrån finnes naturligtvis en annan utgång? ij Magnus svarade icke ett ord. Han granskade i stället noga hvarje sten i väggarne, tills han slutligen fann en sådan, som till formen var olik de andra. Nu förde han dolken in i fogningen mellan denna sten och dess granne samt tryckte dervid på en hemlig fjeder. Carquefou och Rudiger vågade knappt draga andan; med oroliga blickar följde de kamratens alla rörelser. En låg dörr öppnade sig af sig sjelf långsamt och ljudlöst; den bestod af en enda temligen tunn stenskifya. Magnus, som gick först, upplyftade sin lykta och varseblef en blek gestalt, som rörde sig i mörkret. : DE BEGGE FRANSMÄNNEN. s 78.