Dagens Nyheter – 27 oktober 1871, sida 2

— HBSäg mig, var ni icke en afton i förra månaden tillsammans med två unga adelsmän på mäster Innocents gästgifvaregård? — Jo visst, utbrast Magnus; känner ni dem, vet ni hvart de blifvit förda? — Jag vet att de äro tappra och hederliga män, och jag intresserar mig högligen för dem, ehuru jag sjelf har varit med om att taga dem till fånga. — Ni hörde alltså till Matheus Orlscopps följe? sade Magnus och förde handen till värjfästet. — Låt oss nu inte komma i slagsmål med hvarandra. Jag säger er ju att dessa två unga män ha vunnit mitt hjerta genom det mod och den högsinthet de ädagalagt. Hvad Matheus angår, så är han en skurk, som jag gerna skulle vilja spela ett elakt spratt... Det var två falska mynt bland de penningar han gaf mig. — Store Gud! om ni kan hjelpa mig att komma honom på spåren, så vill jag göra allt för er. Om jag hade tusen dukater, skulle ni få dem, sade Magnus. — Nåväl, kamrater, så styren då kosan åt söder. Matheus har öfvergifvit sin första plan att fara till Halberstadt. Ni skola träffa honom, förmodar jag, i trakten af Stolberg. Ifall ni önska, att jag skall följa med er såsom vägvisare, så vill jag gerna göra det; och jag tror, det skall lyckas oss att fånga honom. Rudiger har goda ben och skarpa ögon,