Dagens Nyheter – 26 oktober 1871, sida 2

branden i Magdeburg? Skulle väl han sjelf någonsin få återse Ådrienne, och om så skedde, skulle han då finna henne trogeh och oförändrad? Och hvad hade det blifvit af Magnus? Hade man kanske dödat honom? Lefde han, fanns ännu en möjlighet till räddning; ty han skulle aldrig upphöra att söka efter sin husbonde. Den ena dagen gick emellertid som den andra; tystnaden i slottet afbröts endast af vindens susning i träden och af Renauds sånger. Hvarje dag vid middagstiden inträdde Matheus i de två fängelserummen, kastade en blick på bordet och drog sig derefter tillbaka, utan att säga ett ord, då han fann papperet orördt. Armand Louis märkte snart, att den magra kost, som hvarje dag framsattes åt honom, efterhand minskades i afseende på qvantiteten. Brödet blef mindre, och köttet likaså. Det var en feberpatients måltid, man serverade en frisk och kraftfull man; ett barn skulle knappt ha blifvit mätt af den föda, som bestods en soldat. Han talade en gång härom med Matheus. Denne smålog. — En alltför riklig kost förorsakar feber, sade han. Derpå ha flera exempel förekommit här bland garnisonen. Armand Louis värdigades hädanefter icke beklaga sig.