Dagens Nyheter – 26 oktober 1871, sida 2

— Uv g M Följande morgon öppnades fängelsedörren, och Johan v. Werth inträdde, — Jag anade det! utbrast Armand Louis. Ni tycks roa er med att idka en hel mängd olika yrken, ej ens. de skamligaste föraktar ni. — Herr grefve, svarade bairaren kallt, man har icke alltid Gustaf Aciolf vid sin sida. Ni är nu ej längre i Carlskrona. — Jag märker det väl på de ansigten, jag ser här... Men låtom. oss göra processen kort: hvad vill ni? — Min fordran är mycket enkel och naturlig: Ni är min fånge, krigslagarne ge mig rätt att utkräfva en löse penning af er... Gif mig er vigt i guld, och, ni är fri. — Min vigt ;, guld, säger ni? Hvarifrån skulle jag väl taga em sådan summa? — Om jag visste det, skulle jag sjelf vara den förste 9;t begifva mig dit... Men lyckligtvis finr,s det ett annat, mycket lättare medel, rv arigenom vi kunna bli ense. loss — Å.fstå genom en. skriftlig förklaring fråh hvarje anspråk på fröken de Souvignys gif henne tillbaka hennes löfte, och slottets portar skola i samma ögonblick öppnas för er. — Hurv, det är detta medel, ni vågar kalla lätt? Min hand må hellre genomisas af döden än underteckna en sådan förklaring. — Betänk er väl. Gustaf Adolf vet icke hvar ni är, hans: armå befinner sig dessutom