Dagens Nyheter – 25 oktober 1871, sida 1

gamla sättet att fästa vagnarna vid hvarandra, hvarigenom så många jernvägsbetjente blifvit dödade eller skadade. På de nya vagnarne slutar dragstången med ett slags trattformig fyrkantig utvidgning, afsedd för upptagande af kopplingslänken. Genom sidorna på denna hylsa löper en horisontel bult, som kan inskjutas och utdragas medelst en häfstång och klockarm. Då två vagnar skola sammankopplas, införes en enkel länk om vidpass 8 tums längd i hylsan på den ena vagnen och bulten skjutes för. Denna vagn föres nu intill kamraten, hvarvid den fria ändan af länken inskjutes i den andra vagnens hylsa, der den fästes medelst den horisontela bultens framskjutning. Hylsans koniska form gör att länken med säkerhet upptages, om den än skulle luta något nedåt, eller om den vagns fjedrar, vid hvilken den är fäst, skulle af en eller annan orsak ha satt sig något. Kopplingen sker ögonblickligt, genom en enda rörelse med häfstången, då vagnarne skjutits tillsammans, och är icke allenast långt snabbare än efter det allmänt brukliga systemet, utan tyckes också vara helt och hållet fri från fara för dem, som verkställa densamma. Om dessa kopplingar befinnas arbeta så bra i praktiken som de gjort vid de försök, som anställts, skola de nya buffertarna och kopplingarna icke endast inbespara en ofantlig utgift för förande af död vigt, utan också spara många lif. Hvar och en, som haft något med jernvägar att skaffa, vet hur ofta det inträffar, att stationskarlar och andre betjente klämmas mellan buffertar. En tillfällig fördel af att dragningen sker från en punkt på midten af vagnens ram: är, att en emalspårig bana kan läggas inom en bredspårig, och att en ångvagn, som går fram på endera linien, kan draga ett täg, sammansatt af både bredoch smalspåriga vagnar. Detta försöktes vid de experiment, som gifvit ämne till denna uppsats: alla tre spårvidderna förefunnos på en och samma linie, och en sådan anordning kan. mycket underlätta förbindelsen mellan billiga smalspåriga bibanor och bredspåriga stambanor, De för jernvägen i Peru afsedda 2 fot 6 tum dubbla bogieångvagnarne komma att draga bantågen uppför långa stigningar af 1 på 20 och i krökningar med 133 fots radie. Man har beräknat, att de skola göra detta med en hastighet af 30 eng. (4?7 sv.) mil i timmen och att lika stor trafik skall kupna besörjas som på någon annan bana. Flera engelska maskinverkstäder äro för närvarande sysselsatta med att bygga dubbla bogieångvagnar, till ett antal af närmare 50, för banor, till större delen smalspåriga, i Peru, Mexiko, Canada, Nya BSkotlarnd, Nya Zeeland, Ryssland, Sverige och Brasilien. Det vill sålunda synas som om de problem, hvilka sammarhänga med frågan om framtidens jernvägarX, äro på god väg att erhålla en snar och riktig lösning. ———