söm irra omkring här i nejden utan egare, och det gör mig naturligtvis ondt om de arma djuren; återtog värden; jag samlar dem; för att kunna tjena hyggligt folk, som gästa mitt hus. Carquefou, hvilken redan hade gjort ett besök i köket; Visade sig nu i porten. -— Aldrig Har man väl sett ett värdshus så fullt af munkar, sade han ; jag har räknat tre svartkåpor omkring en kittel, hvarifrån cn angenäm: doft af kål och kött spridde sig, två i trädgården, två utanför källaren och fyra i en boörså. -— Det är kapueinormunkar; som kommit från Pommern och äro stadda på en pilgrimsfärd till Köln, upplyste värden. Deras besök skall säkert bringa välsignolso öfver mitt ringa hus. — Hörpå, mäster Innocent, ropade den bland munkarne, som såg ut för att vara dö andras förmån, låt anordna min aftonmåltid: jag vill ha litet kål, kokt i vatten, och. en handfull rötter. — Hum! utbrast Carquefou, en sådan der diet måste ovilkorligen göra en menniska trött vid lifvet. — Jag behöfver hvarken vin eller öl, tilllade munken; bäcken, som rinner dernerö i trädgården, är mig nog; dess vatten skall släcka min törst. ; Munken, :som hade Bin kapuschong nedfälld öfver ansigtet, lade händerna i kors öfver