Dagens Nyheter – 23 oktober 1871, sida 2

hela Norge. På tal om radikala tidningar bör här ock nämnas, att det af Björnstjerne Björnson redigerade Norsk Folkeblad rehan har 5,000 abonnenter sarit är friskt och genialiskt, liksom allt af denne författare, hvars norsk-norska period för längesedan upphört och -lemnat rum för en sundare och mångsidigare uppfattning. Tidningens försvar för Paris-kommunen i vissa hänseenden, hvaraf B:s B:s fiender sökte begagna sig, var icke så illa menadt och torde icke heller kunna lända den till synnerligt men, ty som ett: se upp! riktadt mot de styrande klassernas egoism och kärlekslöshet har kommunen4 i Frankrike, om ock ensidig, ologisk, vild och grym, ej varit utan sin stora betydelse: för menskligheten. Alla elementer till ett fortfarande sundt och kraftigt framåtskridande förefinnas i Norge. Landets export har, enligt nyaste uppgifter, från 1850 till 1870 höjt sig från ett: värde af 10 millioner till 20 millioner specier och är, i förhållande till folkmängden, lika stor gom Sveriges. . Skolväsendet är väl ordnadt och följes med intresse, och den allmänna seåligheten står vida öfver Sveriges, hvars fängelser och fattighus äro öfverfyllda: Medan i Sverige frihetsträdet knappt hunnit slå rot, står det här i Norge i full blomning, der ej redan dess frukter skördas på alla materiens och andens områden, bådande en vacker framtid. Väl hör man från embetsmannalägret en och annan röst af förskräckelse skrika öfver det hotande Sböndeväldet4, såsom om Yyerldens skymning4 och undergång förestode, och riktigt nog är det gamla asa-välde, som utöfvats af embetsmännen, nära sitt slut, men blott för att lemna rum åt den rena demo: kratien, som ej längre behöfver sina gamla läromästare, ermbetsmännen, för att efter dessas vink se riket styrdt och förvaltadt, utan som sjelf vuxit ur barnskorna och blifvit myndig, nu tackar för hjelpen och anvisar embetsmännen till den visserligen hedrande plats, de böra intaga i det moderna samhället. A Job. Swerdrup, storthingsmajoritetens erkände chef, sökte jag före afrosan till Gudbrandsdalen, och han bad mig vara välkomkommen till.-hans villa Egen Lökke, som ligger utanför staden vid Drammensveien, der jag ock gjort visit efter återkomsten. Villan var komfortabel: och .gsmakfull, och jag träffade mannen i ett soligt mottagningsrum i öfra våningen ibland böcker och blommor. Ännu ett ;sammanträffande, i hypoteksbanken, hvars direktör han är, hör till de lärorikaste stunder jag upplefvat. I stora drag och med den skarpsinnige och erfäårne politikerns och btatsmannens säkra hand tecknade han åtskilliga ställningar och förhållanden i Norge, men dröjde isynnerhet vid. de svenska. Det torde ej kunna betraktas som: indiskretion, då. jag nämner, att. Swerdrup uttalade: bland annat den åsigt, att det skulle vara af ömsesidig Aytta för de båda rikena, om förslag, som röra dem båda, på enskild väg och innan de framkomma -hos representationerna debatterades och bragtes till likstämmighet, så att icke svenska riksdagen och norska storthinget komme att stå mot hvarandra; detta gällde närmast frågan om vår gemensamma diplomati. Han tycktes ock gilla åsigten att rikenas: försvarsväsende borde organiseras på samma basis samt lofvade benäget sända det betänkande, som snart är att förvänta från försvarskomiten. k Från Amerika berättas följande olyckshändelser: En ung:svenska, fru Landin i Galva, omkom i förra månaden på ett ohyggligt sätt. Då hennes man om aftonen var sysselsatt med att från en vanlig kanna fylla en brinnande lampa, råkade oljeförrådet i brand, hvarvid den nära sittande hustruns kläder antändes. Då mannon skyndade att rädda deras bärn, rusade hustrun uti mörkret, nedföll slutligen vanmäktig, blef inburen hos en granne och dog under förfärliga plågor. — Hi Bernhard Röing, son till aflidne borgMästaren Römg 1 Marstrand, som vistats i