Dagens Nyheter – 23 oktober 1871, sida 1

uppslogos för honom, och att han då blickade in i en solbelyst trädgård, der Adrienne knäböjande sträckte sina sammanknäppta händer omot honom. Han tog ett steg i afsigt att nalkas henne, men plötsligt visade sig en mur af kristall mellan dem. Afskyvärda dvärgar, som skrattade försmädligt, och förfärliga jättar bemäktigade sig fröken de Souvigny och släpade henne bort. Armand Louis utsträckte armarne för att befria henne, men öfverallt hade han kristallmuren framför sig, och denna var hårdare än diamanten, så att alla hans ansträngningar blefvo fruktlösa. I sin förskräckliga ångest kämpade han af alla krafter; han ville ropa på hjelp, men något tryckte mot hans strupe, så att han icke kunde få fram ett enda ljud. Han spände musklerna, men lyckades indock icke resa sig upp. Slutligen öppnade han ögonen. Fyra fasaväckande gestalter böjde sig ned öfver honom; hans händer och fötter voro sammanbundna med starka rep, och innan han hann uppgifva ett rop, kände han en kraftfull hand fatta sig i strupen, och i detsamma lades cn kafle i munnen på honom. Två minuter hade icke förflutit från panelrutans öppnande till det ögonblick, då herr de la Guerche låg inför Matheus Orlscopp lik en död, som man håller på att för alltid innesluta i likkistan. — Kinner ni igen mig? sade den föregifne munken, medan två af hans följeslagare