Dagens Nyheter – 21 oktober 1871, sida 1

UT NN tillbringa tio millioner år långt skild från fröken de Pardailan, skulle han dock icke kunna glömma henne för ett enda ögonblick, och att han fortfarande var samt alltid skulle förblifva en trogen tjenare åt S:ta Estokade. Armand Louis å sin sida tackade Adrienne på sina knän för det hon hos honom ingjutit mod och hopp. Tillys arm, som efter segern öfverlemnat sig åt de vildaste orgier, skulle följande morgon lemna den rykande grushög, som burit namnet Magdeburg, för att börja fälttåget mot Gustaf Adolf. . Grefve Pappenheim underrättade sjelf sina fångar härom. Stunden, då man måste skiljas, var således helt nära. Herr de la Guerche och Renaud visste det; de hade förberedt sig derpå, och dock trodde de nästan, då stormarskalken meddelade dem denna upplysning, att deras hjertan skulle upphöra att slå. — Huru är det väl möjligt att säga dem farväl och lemna dem! utbrast Armand Louis. — Ack, Diana! stammade den olycklige Renaud och kunde icke säga mera. Adrienne förkortade afskedets pina genom att, åtföljd. af Diana, hastigt begifva sig till deras gemensamma sofrum. Lutande sig mot försterkarmen, blickade fröken de Souvigny ut på gatan. Hon hade varit stark, så länge hon befann sig i herr de la Guerches närvaro, ty hon visste att han