UR VN flytelserikaste här i landet buga sig. Varen emellertid lugna; fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan stå under mitt beskydd. — Och ni ansvarar med ert lif och er ära för att intet omdt skall vederfaras dem? sade herr de la Guerche.— Derom behöfver ni ej påminna mig, herr grefve. Men nu måste ni, mina herrar, begifva er härifrån. — Redan? yttrade Armand Louis, som närmat sig Adrienne. — Ju förr desto hellre. — Hvad fruktar ni då? frågade fröken de Souvigny. — Jag fruktar intet och allt. Vet väl jag, hvad kommenderande generalen beslutar företaga i natt? Han har vid sin sida en man, som hatar er, och som säkerligen icke skall råda honom till hvad ni minst önska, det är det enda jag kan säga. — För Guds skull, res då genast! utropade Adrienne. Herr de la Guerche trädde fram midt på golfvet och sade helt lugnt och kallt: — Låtom oss nu komma till en förklaring. Vi ha grefve Pappenheim -på vår sida, eller huru? — Ja, svarade grefven. — Vi befinna oss under ert tak, och jag ser härutanför era kyrassierer, som på ett tecken af sin general skola låta döda sig, för att försvara detta hus.