hertigliga tron samt, hvad mera var, för att göra denne hertig till hela det enade Tysklands absolute suverän. Man tror sig drömma, när man läser om dessa machinationer, och hade man icke ovedersägliga bevis för ögonen, skulle man ropa att de omöjligen kunnat förekomma. Huru är då menskligheten beskaffad, eftersom hon låter lezxa med sig på ett sådant sätt? Det lyckades verkligen Thomas Duncombe att meddela sig med Louis Napoleon, som då vistades såsom fånge på fästningen Ham. Han skickade till prinsen sin egen handsekreterare, en hr George Thomas Smith, som spelar en ganska vigtig rol i denna historiska operett ; och i fängelset på Ham, i närvaro at grefve Orsi och denne George Smith, undertecknades nedanstående förvånande, otroliga kontrakt: Vi Karl Fredrik August Wilhelm, hertig af Braunschweig, och prins Napoleon Louis Bonaparte ha öfverenskommit och beslutat följande: SArt. I. Vi lofva och svärja vid vår heder och den heliga bibeln att hjelpa hvarandra inbördes: Karl, hertig af Braunschweig, till återinträde i besittningen af hertigdömet Braunschweig och, om det är möjligt, att göra heta Tyskland till en enda natior Bgamt att gifva det en konstitution i enlighet med dess karakter, dess behof och tidehvarfvets framsteg; och Napoleon Louis Bonaparte (sie!) till att i Frankrike fullt utöfva folkets suveränitet, sådan den erkändes 1830, samt till att bereda folket tillfälle att fritt uttala sig rörande den regeringsform det vill hafva. Art. II. Den af oss, som först kommer till högsta makten, under hvilken form det vara må, förbinder sig att lemna den andre de subsidier, vare sig i penningar eller vapen, som han behöfver för att vinna det föresatta målet, äfvensom att bidraga till anskaffandet af ett tillräckligt antal krigsfolk för planens genomförande. Årt. III. Så länge den landsflykt räcker, som hvilar på oss, förbinda vi oss att vid hvarje tillfälle hjelpa hvarandra ömsesidigt, på det vi må kunna inträda i de politiska rättigheter, man med våld beröfvat oss, och antagande att den ena af oss två kan återvända till sitt land igen, förbinder han sig att med alla möjliga medel upprätthälla sin allierades sak. Art. IV. Vidare utfästa vi oss att aldrig utlofva eller underteckna en afsiägelse af något slag till skada för våra borgerliga eller politiska rättigheter, utan tvärtom rådföra oss mel och hjelpa hvarandra i alla skiften af vårt lif. Art. V. Om vi sedermera, i åtnjutande af vår fulla frihet, införa i detta kontrakt modifikationer, dikterade vare sig af enderag ställning eller af vårt gemensamma intresse, förbinda vi oss att göra dem i ömgesidig sämja och att ånyo öfverse bestämmelserna i detta kontrakt i betraktande af de felaktigheter det kan innehålla och de omständigheter under hvilka det uppgjordes. EK. FP. A. G, hertig af Braunschweig. I. N. Bonaparte. Bevittnas af: G. T. Smith, Grefve Orsi.4 Man vet huru detta kontrakt blifvit iakttaget. Louis Napoleon kom åter till Frankrike, konspirerade, gjorde statskuppen, införde allmänna folkomröstningen, och. för egen del belåten, glömde han sin bundsförvandt, den gamle hertigen, som fick gå öfvergifven och melankolisk, släpande med sig på alla småteatrar sina suverina anspråk. Men hvem Vet (allt är möjligt, när det gäller sådana vidtutsväfvande andar), hvem vet, om icke kejsaren ämnade insätta hr von Braunschweig på konung Wilhelms plats, när han förklarade detta vansinniga krig, som kostat Frankrike så dyrt? — Säkert är i alla fall, att Tysklands förening till ett helt, hvaremot Napoleon protesterade; var en af Louis Bonapartes ungdomsdrömmar. Derom vittnar tydligt det aktstycke, hvars lydelse jag härofvan ordagrannt anfört. Telegrainyheter.